På godset Hjuleberg är det danska släktskapet väl synligt i både konst och arkitektur. Välkommen att kika in hos Anders Treschow i den borgliknande byggnaden uppe bland ekarna.

Prenumerera på Gods & Gårdar!

Anders Treschow kliver vant upp för de slitna trappstegen i tornet, fäller upp vindsluckan och klättrar ut på taket bakom murkrönet. Från tornterrassen kan han blicka ut över sitt Hjuleberg: 1 800 hektar av bördig halländsk jordbruksmark, växande ungskog och gamla ekar, vindkraftverk och vattenspeglar från kvävefällorna i landskapet.

– Det sägs att Rudolph Puggaard lät bygga huset högt uppe på berget för att kunna se hem till Danmark, säger Anders.

Det gör man inte. Ser över slätten, Kattegatts böljande vågor och Anholts klitter till vårt rödvita grannland, alltså. Vid klar väderlek kan Anders skymta Falkenberg, två mil västerut, men sedan är det stopp. Det danska arvet märks ändå överallt på godset Hjuleberg.

– Vi är en dansk släkt även om min farfar var född på Sannarp här 
i Halland. Han gifte sig ju med en danska, min farmor Ragnhild Danneskiold-Samsøe, och det gjorde sedan även min far i det andra giftet, säger Anders.

Anders växte upp här på Hjuleberg tillsammans med sin lillebror Stephan och halvstorebröderna Michael och Henrik samt pappa Gert och mamma Nina, som bakade smördrypande danska slottskringlor till jul. I vardagslag var det ofta Bente eller Tove eller någon av de andra barnflickorna som stod för omsorgerna om pojkarna. Att barnflickorna kom från Danmark var närmast en självklarhet.

– Jeg er temmelig god til at tale dansk, säger Anders med ett leende medan han visar runt i huvudbyggnaden.

Herrummet domineras av en kungabild, en kopia av ett porträtt som hänger på Fredensborgs slott utanför Helsingör.

– Kronprins Frederik var här på en jakt en gång, fick syn på sin 
anfader till häst och sa: Men där hänger ju Kristian IX!

Huvudbyggnaden på Hjuleberg uppfördes av grosshandlaren och skeppsredaren Rudolph Puggaard från Köpenhamn, som var halländsk godsägare i tre decennier under andra hälften av 1800-talet. 1873 brann det gamla corps de logiet ner och behövde ersättas. Puggaard lät då uppdraget gå till arkitektstudenten Thorvald Bindesbøll.

Bindesbølls examensarbete blev en anslående borgliknande byggnad i anglonormandisk medeltidsstil med inslag av nygotik. 1878 stod det färdigt, uppe bland ekarna på berget en bit från de övriga gårdsbyggnaderna.

– Puggaard och Bindesbøll ska ha mötts på ett hotell i Köpenhamn för att diskutera bygget. ”Hur högt ska det vara i tak?” frågade Bindesbøll. ”Som här!” svarade Puggaard. Och därmed kan vi ha en fyra meter och tjugo centimeter hög julgran här, säger Anders med ett skratt.

I Bindesbølls stensalar växte även den fjärde generationen Treschow på Hjuleberg upp: Michael, Gabriel, Nina och Gustaf. Samtliga är numera utflugna och har sin försörjning på annat håll men kommer gärna tillbaka till barndomshemmet när det vankas jakt på älg, dov, vildsvin och änder.

– Vi har det i blodet. Alla barnen har ärvt jaktintresset. Även 
dottern jagar, säger Anders.

Att det en gång var Anders som tog över Hjuleberg beror på att han var den av bröderna Treschow som hade det mest utpräglade intresset för jordbruket. Redan på 1960-talet började skolpojken Anders vara med sin far i arbetet på gården.

– Jag kommer ihåg att här fortfarande fanns arbetshästar då!

Trots kärleken till jorden valde Anders att utbilda sig till ekonom och reservofficer efter skolan. Men Hjuleberg kallade och efter en drifts­ledarkurs på Plönninge lantbruksskola bestämdes det att han skulle ta över gården.

– Jag har alltid tyckt om bonneriet. Det är så ”hands on”.

Några djur finns inte längre på Hjuleberg, om man undantar jakthundarna Vincent och Sixten, hönsflocken som pickar i slottsparken och ett 60-tal får som ser till att hålla landskapet 
öppet. I stället växer det spannmål och åkerbönor här. 2014 invigdes Hjulebergs vindkraftverk på marker arrenderade av Vattenfall. De tolv vindmöllorna producerar hushållsel till motsvarande 
18 000 hushåll.

Även om jord- och skogsbruket är basen har en annan affärsgren blivit viktig de senaste åren. För några år sedan gick Anders in som delägare i Storhogna högfjällshotell & Spa tillsammans med dåvarande kärleken Charlotte Mannerson. De driver fortfarande anläggningen tillsammans och hotellet är styrelseordföranden Anders stolthet.

– Vi sätter en ära i att sköta det på bästa sätt. Det är kul att lära sig en ny bransch, så långt från jord- och skogsbruket. I hotellverksamheten får man ett omedelbart besked om hur man sköter sig. Gillar gästerna det du gör eller inte?

Dottern Nina är engagerad i hotellverksamheten och arbetar bland annat som marknads- och pressansvarig samt medie­kontakt.

Hur framtiden på Hjuleberg ska gestalta sig är inte avgjort. Förutom att det blir en fortsatt satsning på välskötta skogar och åkermark i den halländska mellanbygden – med utsikt nästan till Danmark.

Inlägget Danskt arv på Hjuleberg dök först upp på Gods & Gårdar.

För mer än ett kvarts sekel sedan lämnade Madeleine och Carl Gustaf Mörner storstaden för Hornsunds gård. Här lever de som landsbygdsbor med hjärtat där naturen och friheten finns.

Res med Gods & Gårdar – upplev Skottland i höst

Det kan vara svårt att motstå frestelser. När Madeleine kom till Hornsunds gård i mars 1985 hade hon redan varit här ett år tidigare som spekulant och tittat. Nej, för stort, tyckte hon då. Vid andra besöket var gården fortfarande på tok för stor, men vem kan motstå ett rustikt 1700-talshus i strålande solsken med glittrande skarsnö på marken?

– Inte jag i alla fall, säger Madeleine med ett skratt. Under tio års tid pendlade jag mellan gården här och huset i Stockholm. Men när jag och min dåvarande make skildes och Carl Gustaf dök upp i mitt liv flyttade vi hit på heltid och rustade upp gården tillsammans.

Det är en varm sommardag. Hornsunds gård ligger på en höjd och blickar tryggt ut över Hornsundssjön. Trädgårdens stora rosbuskar fyller luften med sina väldofter och de gröna trädkronorna är helt stilla, inte ett löv tycks röra sig. På gräsmattan spatserar höns och tuppar förnöjsamt medan hunden Mario håller ställningarna på framsidans stora grusplan. Kanske kommer det något spännande förbi så att man kan skälla och vifta extra mycket på svansen. Eller blir det lika fridfullt som vanligt?

– Numera är det betydligt lugnare här, säger Carl Gustaf. Vi är oerhört privilegierade som kan leva det liv vi gör. Vår fårverksamhet är utarrenderad, skogen växer och vi har fortfarande hälsan. Den stora utmaningen i dag är att hitta Madeleine, som aldrig kan sitta still!

Nej, lugn och ro var det sista som väntade Madeleine och Carl Gustaf när de flyttade till Hornsunds gård på heltid 1995. 400 tackor borgar knappast för sovmorgnar. Men det var ett självvalt scenario.

– Madeleine hade redan några tackor och mark fanns, säger Carl Gustaf. Vi bestämde oss för att satsa på får och byggde för det. Vår nisch blev dilamm som såldes till guldkrogar. Det var hektiska år med bland annat betäckningar och märkningar under höstarna. Vallar skulle tas hand om, backar röjas till beten och skogen få sitt. Från januari till april varje år, då tackorna lammade, kunde vi aldrig lämna gården.

Under de första åren efter att Madeleine köpt Hornsund hände inte mycket invändigt. Det var småbarnsår, halvstökigt överallt och man bodde bara här under somrarna och andra ledigheter, berättar hon.

Det var först när Carl Gustaf och hon flyttade till gården permanent som de tog tag i mörka vävtapeter, linoleummattor och köksluckor i saloonstil. Fram växte ett elegant, modernt och inbjudande hem med vackra mattor, bekväma sittmöbler, antikviteter, ljuskronor och olikmönstrade textilier – ett lyckat gifte mellan Madeleines och Carl Gustafs respektive möbler och ärvda ting.

Väggar målades i milda färger, snickerier och dörrar blev grå och dörröppningar breddades. Nya badrum skapades, det ursprungliga lilla köket fick växa till en stor och luftig dröm. Och för tolv år sedan byggde paret till ett rymligt uterum i glas. Ett fantastiskt rum, speciellt tidig vår och sen höst, intygar båda.

– Inredning har alltid betytt mycket för mig, säger Carl Gustaf. Min mor var en stor estet och mitt barndomshem på Björksund mycket vackert. Före flytten till Hornsund arbetade jag med
ombyggnader och renoveringar i egen byggverksamhet. Fokus låg på att skapa vackra volymer, där färger hade stor betydelse. Bland annat samarbetade jag med antroposoferna i Järna rörande färgsättning.

Madeleine är också utrustad med estetisk fingertoppskänsla. Utbildad till inredningsarkitekt på Konstfack i Stockholm startade hon och några väninnor en inredningsfirma/butik i Stockholm med inriktning på gardiner och gardinuppsättningar.

– Jag tyckte aldrig om att sitta instängd på ett arkitektkontor utan ville ha ett friare liv, säger hon. Vår butik var först i stan med att ha roliga och mönstrade tyger. Numera struntar jag i trender. Men jag gillar klassisk stil. Gärna med en personlig och lite galen touche.

Hornsunds gård är en viktig samlingspunkt för hela familjen. När parets respektive barn och barnbarn kommer samtidigt fylls huset och flyglarna med 26 personer. Då är det liv i luckan, intygar Carl Gustaf. Och mycket liv ska Hornsund fyllas med även i framtiden. Det nuvarande lugnet är Madeleines och Carl Gustafs sätt att njuta sitt otium efter alla intensiva år.

– Det känns meningsfullt att arbeta med en gård, få den fin och därefter kunna lämna den vidare till nästa generation, säger Carl Gustaf. Det blir ett dynastiskt tänkande som under årens lopp har sporrat oss båda.

Läs också: 

Danskt arv på Hjuleberg

Inlägget Njutbart lantliv på Hornsunds gård dök först upp på Gods & Gårdar.

På en sluttning vid Alsterälven i Värmland ligger Gunnerud, där Gustaf Fröding tillbringade sin barndoms somrar. Gården ägs i dag av Magnus och Kerstin Karlander, som rustat upp den gamla bruksmiljön med stor omsorg och känsla för historien.

Kerstin och Magnus Karlander i entrén till Gunneruds gård. På väggen i hallen hänger den första strofen ur Frödings Sagoförtäljerskan.

Vackra rosor från trädgården på skänken i matsalen. Till vänster om dörren i arbetsrummet hänger två motiv från Gunneruds gård.

I Salongen, numera inredd med bekväma gripsholmsfåtöljer, brukade Gustaf Frödings farmor Gustava sitta och titta ut genom fönstret.

Panoramatapeten Fêtes de la Greques et Jeux Olympiques från Dufour & Leroy 1818 pryder Stora salen. Bordsduken heter Rutan och är formgiven av Helena Bengtsson för Klässbols Linneväveri. Servetterna är gjorda av damastvävaren Carl Widlund.

Från barndomens somrar vid den glittrande Alsterälven hämtade Gustaf Fröding inspiration till sin diktning.

Stenen mitt framför entrén är smyckad med ett gyllene klot. Djurgårdslyktan av Lars Mattson pryder den prisbelönta ekonomibyggnaden.

Skön utsikt mot en av de fyra nyrustade flyglarna, byggd 1801. Bakom ligger bagarstugan från 1828, där Kerstin gärna bakar Gunnerudsbröd.

Det tog tre somrar att bygga den 1 000 meter långa gärdsgården.

Inlägget Gunnerud – i Frödings fotspår dök först upp på Gods & Gårdar.

Följ med till Villa Strandskär i Sandhamn, en genuin grosshandlarvilla med utsikt mot det öppna havet. Här bor Ebba Tillquist von Rosen, som vårdar släktens sommarhus med kärlek och känsla för historien.

Ebba Tillquist von Rosen och lilla Cockie trivs bra i den ljusa trapphallen. Farfars båtmössa hänger i hallen. Den nedre målningen t v visar det nybyggda Villa Strandskär.

Ljuset silar in genom spetsgardinerna i vardagsrummet, som fått behålla sin nationalromantiska prakt med det vackra kassettaket. Över sekretären hänger ett barndomsporträtt av mamma Inga Lettström, målat av Astrid Kjellberg Juel 1912.

De handmålade tapeterna renoverades 2001. Ebba har klätt om chippendalefåtöljerna med ett tyg i engelskt rött från Colefax & Fowler.

Till Kinarummet har Ebba valt en tapet från Colefax & Fowler. NK-möbeln fick mamma Inga i bröllopspresent då hon gifte sig Grill.

Ebbas sovrum har en andlöst vacker utsikt mot havet. Till höger en detalj från sovrummet, med en skulptur av Tore Strindberg.

I mitten på väggen ett Sandhamnsmotiv av Artur Bianchini, en gåva från en kär vän. Rosorna blommar framför verandan, skyddade från de hårdaste havsvindarna.

Inlägget En plats för själen dök först upp på Gods & Gårdar.

Att gården stått obebodd i närmare 50 år är inget hinder för en byggnadsvårdare. Snarare en dröm. Gustaf Willers har enligt alla konstens regler återställt Källtorps gård i Nacka. Vi gjorde ett besök under sensommaren, då sjön intill bjuder på mängder med kräftor.

Lotten är med och inspekterar om det finns för små kräftor i fångsten. Till höger: Sensommarens svarta guld.

Falu ljusröd slamfärg, ockragul dörr, varmgrå fönster och vitslammade skorstenar.

Entrétrappan är tillverkad av återvunnet virke. Till höger: Mini tycker att kräftorna är mycket märkliga.

Handhyvlade gamla tak, skurgolv, höga trösklar och originalsnickerier är mumma och vardag för svenska byggnadsvårdare.

Den gamla pigkammarens väggar har lerklinats och konstnären My Leffler har målat en skog som hämtad från kulissen på en 1700-talsteater. Till höger: Återvunnet gammalt golv som har trompe l’œilmålats. Väggarna har återskapats efter fragment funna av stänkmålning och handmålad bård från renoveringen 1801.

Köket med pärlspont från sekelskiftet 1900. Salens naivt marmorerade väggar är återskapade efter små fragment som turligt nog fanns kvar på ett par ställen. Marmoreringen härrör från en stor renovering gjord 1801.

Vatten, krondill och salt, ett enkelt recept! Till höger: Välkomna till bords! Tallrikar från Gustafs syster Mikaela Willers, keramiker i Vikarbyn i Dalarna. Det handhyvlade bordet är egentillverkat.

Inlägget Lantligt nära stan dök först upp på Gods & Gårdar.

På Korpo gård i Åbolands skärgård möts gustavianer, finska frihetskämpar och familjen Wahe-Rohrbach. Tuulikki och döttrarna Gesa och Kira ger gården nytt liv med hängivenhet, hästar och kalas i historisk miljö.

Gårdsägarinnan Tuulikki Wahe-Rohrbach med hundarna Nana, som är blandras, och Neo, en rhodesian ridgeback, framför den ena huvudingången. Till höger: Rosa rummet med ett biljardbord. Det blå rummet i bakgrunden gavs till kareler som bodde här efter andra världskriget.

Lunchen dukas ofta fram i den intima lilla salen. Möblemanget införskaffades då president Ahtisaari skulle besöka gården.

Sovrummet är gult och inrett med möbler som skapar atmosfär. Rödgardister intog Korpo 1918 och förstörde nästan all inredning. Tuulikki återanskaffar möbler med omsorg.

Den fina moraklockan kommer från dottern Kiras pojkväns farfar. Till höger: Döttrarna Gesa och Kira Rohrbach. Kira på stoet KG (Korpo gård) Diamant.

Korpo gård är ett av arkitekten Charles Bassis mästerverk. Han har även ritad Wiurila gård och ett stort antal kyrkor i Finland.

Inlägget Stilpärla i skärgården dök först upp på Gods & Gårdar.

Catharina och Fredrik von Otter bor i karolinergården Sandvik och driver Västanå slott utanför Gränna. Västanå är inte bara ett stilrent stenslott från 1500-talet, det är också Sveriges första slottshotell.

Moderna slottsägarparet Catharina och Fredrik von Otter är ständigt i gång med sina olika verksamheter. Till höger: I dag bor familjen inte längre på slottet Västanå utan i den vackra karolinergården Sandvik några kilometer bort.

Catharina och Fredrik har skapat ett modernt och trivsamt hem på Sandvik med hjälp av en charmig blandning av gammalt och nytt.

Den vackert pastellfärgade matsalen i familjens hem Sandvik är en kontrast mot den mer murriga stilen på Västanå. Catharina, som alltid älskat hästar, har byggt ett stort stall på Sandvik och planerar att anordna särskilda ridhelger framöver.

Det stora och ytterst trivsamma köket på Sandvik är familjens hjärta och hunden Sheilas favoritplats.

Den rustika entrén på Västanå, i dag hotellfoajé, avslöjar slottets höga ålder.

Västanås originella inredning, som blandar engelsk medeltid och nordisk forntid, är unik i sitt slag.

De 21 hotellrummen är alla inredda på olika vis. Den som letar efter en typisk hotellkedjestil har kommit fel. Att detta är ett jaktslott med stolta anor framgår redan i den spännande förhallen.

Upplev Västanå tillsammans med Gods & Gårdar och Peder Lamm, klicka här.

Inlägget Skönt slottsliv vid Vättern dök först upp på Gods & Gårdar.

Nu stundar bråda dagar på slott och herrgårdar! Runt om i landet förbereds för härliga julmarknader i historiska miljöer.

Glöggen kryddas, godsaker packas upp och salar pyntas när julmarknaderna står för dörren. Under sena oktober och in i december finns det många att besöka runt om i landet.

Här nedan ger vi er ett axplock av julmässor och -marknader. För tider och detaljer, klicka på aktuellt datum i listan, eller konsultera respektive hemsida.

Åminne bruk 20–22 oktober

Baldersnäs 20–22 oktober

Julita Gård 27–29 oktober

Hellekis säteri 27–29 oktober

Wrams Gunnarstorp 2–5 november

Mårbacka 2–5 november

Färna herrgård 10–12 november

Carlstens fästning 10–12 november

Knistad herrgård 11–12 november

Huseby bruk 11–19 november

Svaneholms slott 18–19 november

På Ekenäs slott i Östergötland ordnas klassisk julmarknad den 16-19 november. Foto Svenska slottsmässor

Ekenäs slott 16–19 november

Taxinge Näsby 16–19 och 23–26 november

Steninge slott 18 november–23 december

Koberg 23–26 november

Kalmar slott 30 november–3 december

Hovstallet 1–3 december

Bosjökloster slott 1–3 december

Alsters herrgård 2–3 december

Drottningholms slott 9–10 december

Mer julstämning med Gods & Gårdar:

Fyll hemmet med väldoft

Klassisk jul på herrgården

Dags för midvinterfest på Nortuna gård

Inlägget 19 stämningsfulla julmarknader på herrgårdar och slott 2017 dök först upp på Gods & Gårdar.

Omgärdad av storstadens trafikådror vilar en skärva 1700-tal på kullen i Älvsjö. I nära 200 år var detta, då natursköna, gods sätesgård för familjen Lagerbjelke.

Ett av gårdens vackra dörröverstycken har återskapats under Stockholms stads restaureringsarbete. Till höger: Många av Älvsjö gårds vackra kakelugnar är från 1700-talet, men installerades på 1800-talet och kom från rivningshus.

1775 övertogs säteriet av friherre Axel Lagerbielke, här porträtterad med svärdsorden, serafimerorden och karmosinröd riksrådsdräkt. Till höger: Kakelugnens dubbla uppsättningar av luckor skvallrar om dess funktionalitet. Kakelugnarna användes nämligen till varmhållning av mat.

Ett ”E” graverat på silverservisens skaft, förr stavades nämligen gårdens namn Elfsiö. Till höger: Porträtt av två okända kvinnor lämnades kvar när Lagerbjelkes lämnade Älvsjö, de är troligen släktingar till familjen.

I spegeln skymtar porträttet av greve Gustaf, kallad Gösta, Lagerbjelke, en av gårdens många fideikommissarier. Till höger: På övre plan pryds krönen på dörrarna i den stora salen av varsitt dekorativt ornament, föreställande vackra blomsterarrangemang med frukt och bär i korg som står på en piedestal, inramad av en förgylld pärllist. Originalen finns bevarade på Stockholms stadsmuseum.

Tack till Ostindiska kompaniet, Östermalms antikmarknad och Stockholmsmässan.

Inlägget Älvsjö gård – dramatik, död och gustaviansk glans­ dök först upp på Gods & Gårdar.

I Garpenberg skålas det i såväl glögg som champagne när första advent firas. Julen ska vara en glamorös helg, anser Cilla och John Sandh, som gärna bjuder på fransk mat i de eleganta salongerna.

Cilla och John har funnit sitt hem i södra Dalarna. Här njuter de av stillhet och av att riktigt få ta hand om övernattande gäster. Till höger: Det blir fina perspektiv när rummen ligger i fil. Ljuskrona i oskariansk stil från 1800-talet.

Riddarstämning i stentrappan. Jaktlabradoren Douglas välkomnar gäster i entréhallen. Familjens hundar älskar liv och rörelse på slottet. Till höger: Vem som utfört måleriarbetena i taken är inte känt, men detaljer har släktskap med Nils Asplinds stil.

Praktfulla kandelabrar i mässing från mitten av 1800-talet förhöjer stämningen. Spröda smörbakade rån efter Johns gammelmormors recept serveras med färsk frukt och ljuvlig vaniljgrädde. Till höger: Milton har funnit sig tillrätta i en baljfåtölj i sengustaviansk stil.

Blå förmaket är samlingspunkt i slottet. De fasta snickerierna och dörrarna är ursprungliga. Väggarnas kinesiska tapet är original.

Framför en sprakande brasa samlas man gärna efter en vinterpromenad eller före middagen. Kölden kan vara sträng i Dalarna, men hundarna strosar gladeligen i den djupa snön.

Inlägget Advent i Garpenberg dök först upp på Gods & Gårdar.

B

erömdheter och kungligheter har firat julen på historiska Sköldnora kungsgård. Här månar Anders och Christina Lettström om arvet av gästfrihet, glädjefyllda traditioner och underskönt 1700-tal.

Familjen Edelstam lever ett aktivt liv. Med väl valda konstföremål i en inbjudande inredning blir hemmet den viktigaste platsen för avkoppling och samvaro.

S

ätuna säteri i Uppland är en slumrande skönhet. På grunden av ett raserat 1600-talsslott restes en rokokodröm, så småningom varsamt omstöpt i empire. Här har tiden stannat och fägringen består.

G

runden må vara lagd för nära 700 år sedan, men att ta ett anrikt slott till framtiden kräver hårt arbete och ständig rörelse. Christine och Peter Melinder har just lämnat över till dottern Charlotta, som full av visioner växlar upp verksamheten.

Tolle och Charlotte har axlat förfädernas mantel och driver hängivet anrika godset Hovinsholm. Här förenar de traditionellt jordbruk och uppfödning med en modern gårdsbutik och kafé – vilket gjort gården till ett populärt utflyktsmål.

S

edan det skånska slottet Bosjökloster kom i familjen Bondes ägo har verksamheten anpassats och utvecklats efter tidens förutsättningar. Det forna nunneklostret är numera ett populärt utflyktsmål som lockar tusentals besökare varje år.

Röken, hettan, hammarslagen och hästfororna har försvunnit. Endast forsens brus och en välhållen herrgård är kvar från industrins epok. Den gamla bruksmiljön är numera idealisk för avkoppling, naturupplevelser och kulinariska njutningar.

Hennickehammar, vackert beläget intill den blanka skogssjön, ligger lugnt och tyst efter 300 år av febril aktivitet.

–Det är forsen som gör att vi är här, säger Marcus Jansson med hög röst, för att höras över ljudet av vatten som faller fritt från 20 meters höjd.

Tillsammans med sin fru Petra Fagrell-Jansson äger och driver

han Hennickehammars herrgård i sydöstra Värmland. Den gamla bruksmiljön blev herrgårdshotell på 1980-talet, efter ett halvsekel som semesterhem för Sveriges Köpmannaförbund. Både bastun ute på en udde i sjön och en fin liten
diversehandel med interiör från 1870-talet finns kvar från den tiden.

Men det var alltså vattenkraften som för ungefär 300 år sedan bestämde var bostaden för bruksägaren och hans familj skulle byggas. Järnhanteringen blev tidvis en mycket lönande verksamhet, huset byggdes ut efter hand och ägaren kom att kallas brukspatron.

I dag är ravinen med sin mäktiga fors invid herrgården ett vackert och dramatiskt stycke natur, ingen sotig och slamrande arbetsplats. Och patron på Hennickehammar är en kvinna. Den dagliga driften sköter nämligen Petra. Marcus hjälper till så ofta han kan för heltidsarbetet som byggprojektledare i Karlstad. Man kan säga att Petra har arbetat sig upp här. För drygt 15 år sedan började hon som extraanställd servitris vid stora fester och middagar. Hon återkom allt oftare, blev receptionist och fick gradvis större och mer övergripande ansvar. Och för tre år sedan kunde Petra och Marcus köpa rörelsen av de tidigare ägarna.

–När vi tog över kändes Hennickehammar sedan länge som mitt andra hem. Tidigt blev jag ansvarig för bröllop och konferenser, och det är något jag väldigt gärna ägnar mig åt. Särskilt bröllopen är härliga att organisera. Allt måste klaffa och hela personalen är med på tåget, alla gör sitt yttersta och det är en sådan glädje i luften. Många brudpar håller jag kontakt med i ett helt år före denna speciella fest, vilket innebär att vi lär känna varandra. Givetvis försöker vi alltid tillgodose alla upptänkliga önskemål, berättar Petra.

Konferenserna är lite annorlunda, men allt måste förstås fungera även då. Helhetsupplevelsen är alltid lika viktig: maten, rummen, spa-anläggningen, kanoterna, bastun och de blomsterprydda salongerna … Att vara chef för ett hotell är ett arbete som aldrig tar slut.

–Det är snarare en livsstil. Jag tycker att det är väldigt roligt, även om det inte är många dagar på året som jag inte är här, säger Petra.

Till helger som jul och påsk dukas stora buffébord upp, numera även en söndag varannan månad. Allt fler gäster från trakten kommer hit för att äta.

–Det är vi väldigt glada över. Hög och jämn kvalitet är vårt signum. Att många verkar vara beredda att betala för det som är bra visar att vi är inne på rätt spår, menar Marcus.

I köket arbetar kvalificerade kockar och de verkar inte spara någon möda, vare sig på att leta upp råvaror eller att hantera dem. Att glädja gästerna är målsättningen, och faktum är att historien på sätt och vis går igen.

I receptionen blickar nämligen en annan Jansson i ägarlängden ner från ett porträtt. Det målades under 1800-talets andra hälft och föreställer den imposante patron ”Erk Johan”, allmänt kallad ”Hammern”. Han beskrivs som slagfärdig och kvicktänkt, redig och godmodig. Omgivningen tycktes enig om att han var född till solsken och glatt humör. Bland tidens brukspatroner var han en förgrundsgestalt; kommunalman och ledamot av riksdagen och kyrkomötet. Tillsammans med sin fru Matilda fick han elva barn. Inte ens det faktum att alla barnen dog förmörkade hans humör nämnvärt. Att han tvingades lägga ner både hyttan och smedjan år 1889 var förstås en motgång, men ”stora bruksdöden” tycktes inte förta livsglädjen. Mat och dryck, framför allt punch, var han mycket förtjust i. Ofta och gärna bjöd han vänner på middag, ett gediget smörgåsbord med allt vad som där hör till. Dörren stod
öppen för folk från när och fjärran. Precis som idag, med andra ord.

Att traktens marker gömde skatter i form av silver, zink och järnmalm visste man tidigt. Under 1500-talet hade enklare tackjärn utvunnits och sålts till utlandet, där det anrikades
för att kunna smidas till exempelvis redskap, som såldes tillbaka för dyra pengar. För att slippa rundgången beslutade Karl IX år 1604 att stångjärnshammare skulle anläggas i riket.

Här vid forsen anlades en manufaktursmedja, Sverige första, för tillverkning av hackor, spikar, ankare, sågblad och band. Även själva stångjärnhammarna drevs av den välsignade forsen. Småningom blev exporten stor. Transporterna gick på hästjärnvägar och båtar genom sjösystemen till Göteborg och ut i världen. Men mot slutet av 1800-talet, efter 300 år, blev de små bruken omoderna och olönsamma. Av de 79 värmländska bruk som fanns vid seklets början hade 40 lagts ner.

Även i Hennickehammar gick epoken i graven, för att följas av en ny – tystare och lugnare. Ingen bankar längre på glödande järn, däremot lite lätt på finfina biffar. 

Läs mer: Laga vilt och vackert från bruksherrgårdens kök

Nu stundar bråda dagar på slott och herrgårdar! Runt om i landet förbereds för härliga julmarknader i historiska miljöer. Gods & Gårdar hjälper dig att hitta en julmarknad nära dig.

Glöggen kryddas, godsaker packas upp och salar pyntas när julmarknaderna står för dörren. Under sena oktober och in i december finns det många att besöka runt om i landet.

Hitta en julmarknad nära dig eller för en stämningsfull utflykt. Gods & Gårdar ger er ett axplock av julmässor och -marknader. För tider och detaljer, klicka på aktuellt datum i listan, eller konsultera respektive hemsida.

2018

Österbybruk 12-14 oktober

Åminne bruk 19-21 oktober

Baldersnäs 19-21 oktober

Julita Gård 26–28 oktober

Hellekis säteri 26-28 oktober

Wrams Gunnarstorp 1-4 november

Mårbacka 1-4 november

Carlstens fästning 8-11 november

Dylta Bruk 9 nov – 11 nov

Färna herrgård 9-11 november

Knistad herrgård 10-11 november

Huseby bruk 10-18 november

Steninge slott 10 november -23 december

Svaneholms slott 17–18 november

Ekenäs slott 15-18 november

Tjolöholms slott fre-sön under perioden 16 november – 2 december

Taxinge Näsby 15–18 november och 22–25 november

Koberg 22–25 november

Öster Malma slott 24-25 november

Gunnebo slott 24-25 november samt 1-2 december

Kalmar slott 29 november–2 december

Hovstallet 30 november–2 december

Bosjökloster slott 30 november–2 december

Tofta herrgård 1-2, 8-9 och 15-16 december

Alsters herrgård 1–2 december

Drottningholms slott 9–10 december

Mer julstämning med Gods & Gårdar:

Fyll hemmet med väldoft

Klassisk jul på herrgården

Dags för midvinterfest på Nortuna gård

Mjukt inbäddat i höstens färgprakt ligger Helgeslätt. Här, blickande mot naturreservatet Västra Hargs lövskogar, har Erik och Win af Petersens skapat ett välkomnande hem med lantligt lyxig atmosfär.

Luften är frisk och ett mjukt regn faller över Helgeslätts välkrattade gårdsplan. Två regnvåta hundar i sten blickar ut från trappan, som pryds av agave i gjutjärnsurnor. Nedanför slänten syns sjön och en anlagd damm övergå till dovt höstfärgad lövskog. Vi bjuds in i värmen och fångas omedelbart av en tidlös och internationell känsla av lantlig lyx. Hallen är klassiskt marmorerad i gult och på väggarna hänger jakttroféer. Dörrar står öppna mot varmt ombonade rum med stora mjuka soffor och fåtöljer fyllda med mönstrade kuddar och plädar. Vacker belysning, genomtänkta stilleben, blomsteruppsättningar och brinnande doftljus bidrar till förnimmelsen av att kliva in i en exklusiv butik. Här känns att en sann inredningsfantast skapat sitt drömhem.

– Erik litar fullständigt på min smak och har låtit mig välja all inredning, berättar Win, som föga förvånande jobbat inom inredning och design, bland annat har hon haft en egen inredningsbutik i Saltsjöbaden, medan Erik drev advokatbyrå i storstaden.

Nu har det gått arton år sedan paret lämnade Stockholm och de har hunnit fira sin femtio­åriga bröllopsdag på säteriet. Att de trivs och älskar sitt hem märks tydligt, och är lätt att förstå.

Helgeslätt ligger strax intill Kilarpesjön och marken gränsar till ett naturreservat som bjuder på en mosaik av lövskog, ängar och sjöar. I den omgivande parken syns ståtliga ekar, bokar, akacior, magnolia och en rad tuktade alar.

Från huset och i direkt blickfång ner mot vattnet står favoritträdet: en mäktig ek med vidsträckta grenar och en upphöjd stenmur runt dess grova stam. När paret flyttade hit såg eken sorgsen ut och det var fullt med sorkhål vid dess rötter. Då kom Win på idén att stoppa malkulor i hålen och det dröjde inte länge förrän trädet repade sig.

– Han blev så tacksam att han blommade upp direkt, säger Win.

Sedan paret flyttade hit har parken genomgått en stor förändring och det är svårt att före­ställa sig att den tidigare varit helt igenvuxen. Huset, däremot, är sig likt sedan det uppfördes på 1780-talet och fick en veranda runt sjuttio år senare. Invändigt har det dock förvandlats och är något helt annat än vad som skulle kunna förväntas.

– Vi vill inte ha stela gustavianska salonger som sällan används, utan hela hemmet ska vara bekvämt, förklarar Win.

Hon avslöjar att hennes stora stilguru är Ralph Lauren, vars karakteristiska inredning kan beskrivas som en amerikansk tolkning av engelsk herrgårdsstil.

– Jag blev förälskad i hans stil redan när han slog igenom på 80-talet, fortsätter hon. Det är kvalitet, det är klassiskt och aldrig trendigt – och jag älskar det!

Hon talar om att hon även gör alla sina kläd­inköp hos sin favoritdesigner. Medan Win bjuder på supé i det mysiga lantköket har Erik klätt om till smoking och begett sig i väg på herrmiddag hos grannen Carl Henrik Kuylenstierna på Spellinge.

Under dämpad köksbelysning berättar Win om sin kärlek till Helgeslätt och till allt som är vackert. Hennes öga för estetik missar inget och det visar sig att till och med labradoren Caesar fått sig en släng av styling och de grånande ögonbrynen har färgats svarta med ögonfransfärg köpt på skönhetsbutik.

– Han är ju egentligen inte så gammal och nu ser han så mycket piggare ut, skrattar Win.

Vi får höra om dottern Wiveka som förlovade sig med sin Petter Krantz vid Bönegudens berg, en uråldrig offerplats belägen på Helgeslätts marker och om de fyra barnbarnen som älskar att komma på besök från Skåne för att sova i mormors välmanglade lakan. Hon förklarar hur värdefullt det är att ha många gästrum när man bor avsides och har ett stort socialt umgänge med många långväga besökare.

När det är dags att sova visar Win vägen till andra och tredje våningen där sju gästrum fördelats. Alla olika inredda, en del feminina, andra mer maskulina, men fortfarande i samma Ralph Lauren-inspirerade anda.

Den sofistikerade ledigheten som finns i hemmet finns även hos Win och i hennes förträffliga och okonstlade egenskaper som värdinna. I sovrummen finns allt en gäst kan önska sig, som tofflor, morgonrockar och fluffiga handdukar och sängarna är lika välbäddade som på ett förstklassigt hotell. När sedan morgonljuset börjar stiga över Kinarpesjön ligger hundarna fortfarande och sover i sina korgar och trots att ingen tycks vara vaken är frukosten redan dukad till morgonpigga gäster.

Vi lämnar värmen och besöker spannmålsmagasinet strax intill. Byggnaden har vackert snidade fönsterfoder och rödslammade träpaneler som delvis täcks av en formklippt päronspaljé. Magasinet har troligen också fun­gerat som tjänstebostad och är inrett med flera öppna spisar och kakelugnar. I dag används huset vid fester och jaktluncher och rummen är rustikt inredda med väggar som dekorerats med jakttroféer, rävsvansar och diverse antika objekt som förknippas med jakt.

Att jaga är något som ligger paret varmt om hjärtat, även om Win ”blivit för blödig” och numera helst står bredvid och blundar när Erik skjuter. Båda känner dock samma kärlek till att vara ute i naturen och dagarna ägnar de ofta åt att arbeta i den stora trädgården, som de sköter helt själva.

– Vi börjar oftast arbeta i trädgården klockan tio på morgonen och det är sällan vi avslutar före klockan fem på kvällen. Det rör sig inte bara om att klippa bort vissna blommor. Gångar ska hållas snygga, kanter ska trimmas och mycket mer.

– Här behövs inget Friskis & Svettis, skrattar Win.

En annan källa till glädje är hönsen som lyckligt går och pickar i trädgården. Strax intill hönshuset står odlingslådor där det odlas örter och framför allt krondill. Den anlagda dammen strax intill huset har planterade kräftor som trivs och frodas, och som kokas efter ett gammalt recept – då går det åt mycket dill.

Efter en härlig dag ute i friska luften är det skönt att komma in i ett ombonat hem. I varje hus måste man söka lite för att hitta hjärtslaget. På Helgeslätt skulle det kunna vara i köket, men kanske är det ändå i biblioteket som hjärtat slår som starkast. Där tillbringar gärna Win och Erik sina kvällar efter en lång dag med trädgårdsarbete. Här finns tv:n snyggt undangömd i den platsbyggda bokhyllan och även en minibar har dolts bakom en lucka.

Efter ett härligt besök tar vi farväl av Win och Erik och konstaterar att ett mer inbjudande hem en regnig höstdag är svårt att hitta. Sannolikt skulle även Ralph Lauren instämma om han kom förbi på en kopp te.

På en udde vid kusten ligger Engsholms slott, praktfullt borgliknande och ombonat hemtrevligt. Med råvaror typiska för omgivningarna lagas här julbordets alla fröjder, i smakfull balans mellan tradition och samtida gastronomisk finess.

I slottsköket skapas julen, av råvaror med lokal anknytning och välbekanta kryddor. Omsorgsfullt förbereds julbordet. Sillar läggs in med kryddor från den egna örtagården. Fisk- och skaldjursterrin och gåsmousse tillagas. Päron kokas i glögg, lingonkolapajen gräddas. Smakfullt, med väl avvägda uppläggningar, förbereds alla de rätter som tillsammans bildar en fröjdefull matupplevelse.

Här i källarplanen samsas tidigt 1900-tal med modern restaurangköksutrustning, och traditionella smaker med samtida gastronomi. Kökschefen Nancy Ford och kollegorna Hasse Brickman, Greger Corona och Malin Bernström hastar till övervåningen, där julbordet serveras under terrassens numera inglasade valvbågar.
– För mig är det viktigt att det är svenskt, och lokalt i mesta möjliga mån. Uppläggningen måste vara vacker, men det är ju självklart när slottet är så vackert, vi arbetar med att skapa en helhet, säger Nancy Ford, bördig från San Francisco och tidigare bland annat verksam i Schweiz.

Honnörsorden för köket är ekologiskt, etiskt, närodlat och nyttigt. Engsholms slott är både krav- och Svanencertifierade sedan nära tio år.
– Vi lagar allt här på slottet. Jag läser traditionella recept och tar med mig mina egna erfarenheter när maten tillagas, berättar Nancy.
Redan i början av oktober börjar förberedelserna. Då försäkrar sig Nancy Ford om julmatens råvaror genom att göra förbeställningar hos sina leverantörer. Vilt är en viktig del av Engsholms julbord, julskinka på vildsvin, gravad sörmländsk hjort och fasanpaté serveras exempelvis. Bröd och godsaker kommer från det egna bageriet och konditoriet. Här finns också inslag av tillvaratagna grönsaker och frukt från den egna stora köksträdgården.

Slottstakets vackert glaserade holländska tegel döljs av den snö som hela Mörkö nu är inbäddad i. Parken med sina vackra blomsterplanteringar, storslagna träd och generösa köksodlingar slumrar i vintern. Engsholms slott månar om sin park och trädgårdsmästaren Bruno Pedoux, tidigare på Rosendals trädgård och Millesgården, har just efterträtt Hasse Wester, som under 20 år format slottets närmaste omgivningar.
– Slottet måste omges av en vacker park! Helheten är viktig. Maten, medarbetarna, rummen, allt är lika viktigt, man har höga förväntningar bara man ser huset, säger Kerstin Johansson, vd och ägare.
– Man upplever det på ett speciellt sätt så här års, då sover parken och man är inomhus, det blir en speciell känsla.
Skymningen sänker sig över den sörmländska kusten när vi stiger in i värmen. Ett pepparkakshus, en miniatyr av slottet, fyller den stora hallen med stämningsfull doft. En praktfull gran ståtar intill den anslående eldstaden.
– Det är tacksamt att julpynta här, det blir väldigt vackert – varmt och ombonat, ja mysigt, trots storleken. Vi har inte så jättemycket dekorationer egentligen, berättar hon vidare. Huset i sig bidrar med stämning och högtidskänsla.

Som så många andra gårdar vid Upplands- och Sörmlandskusten brändes Engsholm av ryssarna 1719, samtidigt som närliggande Hörningsholm. Ett hus, troligtvis en flygel, lämnades orört och än i dag står den rödmålade stugan intill det renässansromantiska slottet.

Det nuvarande slottet är inte mer än sekelgammalt. Engsholm var i statlig ägo från 1690-talet. Efter århundraden av uthyrning bestämde sig staten för att stycka och sälja gården 1912, då hade den tidigare mangårdsbyggnaden just brunnit ner till grunden. Den nya ägaren Philip Wersén, bördig från Örebro, var ägare till Södertälje verkstäder, och lät uppföra det slottsliknande huset, som kallats den sista Vasaborgen. Engsholm rymmer många stilar: på de 1800 kvadratmeterna samsas empire, renässans, rokoko och barock, i tolkning av det tidiga 1900-talet. Rustikt hårt tegel kontrasterar mot mjuk rokoko och harmoniskt gustavianskt.
– Det är roligt, eller vad man ska säga, att det fanns gubbar, som hade ett slags storhetsvansinne och byggde så stort och så påkostat. Man har gått ”all in”!
– Men Engsholm är byggt som ett hem, och vi vill behålla den känslan.

Verksamheten är mest inriktad på konferenser och företagsgäster. Ibland hyr sällskap in sig och disponerar hela slottet. Före jul kan även privatpersoner och mindre sällskap njuta av Engsholms eleganta julbord och övernattning.
Ägarfamiljen Johansson köpte Engsholm för drygt 30 år sedan. Den tidigare ägaren, antikhandlare Roland Jeppesen, hade köpt huset under tidigt 1980-tal, bott där några år och bara hunnit åtgärda det nödvändigaste. Före honom hade huset stått obebott i många år. Johanssons möttes av tiotals hinkar på vinden, som fångade upp insipprande regn. Under två år rustade familjen sitt slott, det mesta behövde åtgärdas, el, rör, hissen, det egna avloppet, det egna vattnet.
– Jag var nyexaminerad från hotell- och restaurangskolan, konferensverksamhet var ett ganska nytt begrepp i Sverige vid den tiden, och jag satsade på det, berättar Kerstin.
Hon är tredje generationen i familjen av restaurangentreprenörer. Farmor Maria Johanssson började banan med Palatsautomaten, en restaurang i Örebro. Kerstins pappa Åke Johansson förde arvet vidare i Stockholm. Med tiden belönades han med bland annat S:t Eriksmedaljen,      HM Konungens medalj (8:e storleken) samt medalj från Kungliga Patriotiska Sällskapet.
När familjen köpte Engsholm var de ursprungliga möblerna sedan länge skingrade. Tillsammans med sin mor Karin har Kerstin fyllt salonger och rum med antikviteter och stilmöbler, ofta införskaffade på auktioner. Och högt upp under takkupolen i det nationalromantiska biblioteket finns genom ättlingars försorg återigen några av byggherren Werséns möbler – en samling stolar med förgyllt monogram.
I mer än 30 år har nu Kerstin arbetat på sitt sörmländska slott.
– Jag älskar Engsholm, det är väldigt speciellt, energirikt. Det är något med husen, parken och platsen, säger Kerstin Johansson.