I snart 30 år har Charlott och Göran Mörner bott på Fiholms slott. Redan första gången paret kom dit tilltalades de av harmonin och det vackra ljuset. Där finns två ståtliga flyglar, men Axel Oxenstiernas planerade huvudbyggnad kom aldrig att uppföras.

Träporten är original från 1642 och låset fungerar än i dag. På väggen hänger kopparstick från 1734 med hästmotiv av Ridinger.

Solen strålar in i rosa salongen, det fjärde av sju rum i fil. Hemmet är personligt möblerat med arvegods från olika epoker.

Framför 1700-talsspegeln av den framstående spegelmakaren Johan Åkerblad står kinesiska figurer från samma århundrade. Till höger: Vitrinskåpet från 1700-talet är ett arvegods som tidigare stått på Sperlingsholm. I skåpet står Meissenporslin.

Största rummet kallas stenrummet. På 1950-talet återställdes det till 1600-tal, då bland annat innertaket som dolde de dekorerade takbjälkarna togs bort. Till höger: Charlott njuter av solen. Eken planterades i slutet av 1800-talet.

Inlägget Nära historien på Fiholms slott dök först upp på Gods & Gårdar.

Följ med till våningen där arvegods samsas med modern konst och design. Här har Erica Sondén och Mikael Lundberg skapat ett hem där både familj och vänner trivs.

På väggen verk av bland andra Madeleine Pyk och Annika von Hausswulff.

Ovanför den ärvda byrån i gustaviansk stil hänger en litografi av Einar Jolin. Erica Sondén och Mikael Lundberg bor i en sexrumsvåning i ett hus byggt 1906 på Norrmalm i Stockholm.

Över barskåpet från 1940-talet hänger en målning som är ett spontanköp från New York. Samlingen av karaffer är arvegods, liksom silverljusstaken. Till höger: Runt matsalsbordet står stolar i dansk design. Salt- och pepparkvarnar från Georg Jensen och ljusstakar Svenskt Tenn.

Många originaldetaljer, som skåpen i serveringsgången, bidrar till en trivsam atmosfär. Köket är stort och funktionellt och har en fast inredning som väl stämmer in med husets ursprung.

Inlägget Sekelskifte på Norrmalm dök först upp på Gods & Gårdar.

Vem blir Årets antikhandlare 2017? Årets samlare? Och vem är Årets förnyare? Nu kan du komma med förslag på vinnare i The Collectors Awards 2017. Bland alla bidrag lottar vi ut en middag för två!

Mitt under Antikmässan i Stockholm har antikbranschen sin egen Oscarsgala – The Collectors Awards. Priset delas ut av Antikmässan i samarbete med The Collectors Hotels och Gods&Gårdar vid en glittrande galakväll på Antikmässan den 16 februari. Fyll i formuläret nedan och skicka in ditt svar senast den 12 december.

Här kan du se förra årets vinnare!

Om tävlingsvillkor, PUL och cookis

Följ oss på Facebook så missar du inga viktiga uppdateringar om tävlingen!

Inlägget Dags för antikbranschens Oscarsgala – Vem vill du se som vinnare 2017? dök först upp på Gods & Gårdar.

När de tre lärarfamiljerna köpte fastigheten strax utanför Degerfors fick de några obeboeliga byggnader i en gammal bruksmiljö att ta hand om. Trettiosex år och en väldig massa arbete senare är Ölsboda herrgård en räddad empireskatt upphöjd till byggnadsminne.

Två gjutjärnssfinxer efter modell från Krontorps herrgård flankerar stentrappan framför entrén.

Den eleganta hallen är tydligt inspirerad av den kungliga förstugan på Rosendal.

En vitglaserad kakelugn med antikiserande motiv av Henrik Lindgren i Enköping. Till höger: Dörromfattningarna utformades av hovarkitekten Fredrik Blom, Rosendals skapare.

Interiörerna från byggnadstiden är hantverksmässigt högtstående och välbevarade.

Flygelbyggnadernas 1700-talsinteriörer har överlevt och är nu fint renoverade. Till höger: De avbildade föremålen har daterats till 1700-tal och målningarna är unika i Sverige.

I den västra flygeln finns ett rum med trompe l’œil-målningar föreställande en lantmätares kläder, instrument och bössor.

Kontorsbyggnaden från 1831 är till sitt yttre en mindre kopia av Rosendals slott i Stockholm.

Inlägget Ölsboda herrgård – en empirepärla dök först upp på Gods & Gårdar.

Med anor från 1200-talet har uppländska Nortuna gård en historia av urfrälse och präster. Men här ryms även gårdstomtar, runstenar och minnen från det gamla bondesamhället, vilket gör julfirandet till en fantastisk midvinterfest.

Nortuna ligger vackert i en ädellövskogslund vid Vendelån.

Snön ligger vit över tallskogar och åkrar i den gamla kulturbygden runt Nortuna, ett par mil norr om Uppsala. Julen är i antågande, och lutad intill tiondeboden står en nyhuggen gran. Snart ska den kläs traditionsenligt, med sidenband och halmdekorationer och med halmbocken Tanngrisnir placerad intill. Den har fått namn efter en av asaguden Tors två bockar.

Halmbocken Tanngrisnir.

Inför julen har det fejats och ordnats. Skafferierna är fyllda, och utomhus är granar placerade i gjutjärnsurnor kring mangården. På stora grinden hänger granruskor, och på entrétrappan står en lykta tänd dygnet runt för att välkomna nära och kära.

Johan Alexander Lindman.

– När allt är planerat och förberett sprider sig en lugn stämning på julafton, säger Johan Alexander, som bor på gården med sin familj.

Rokokospegeln i matsalen har proveniens från Österbybruks herrgård.

Som bordsdekoration används stora kottar, insamlade under resor i Provence och Korsika och på kullarna kring Rom. Färgskalan går i grönt, grått, silver och lite vitt. De grå tenntallrikarna från släkten Grills Ökna matchar väl, fyllda med hemgjort julgodis.

Midvinterfest! Middagen serveras på porslinet Empire från Rörstrand, tidigt 1900-tal.

Maten är hemlagad, gärna med riktigt gamla anor. I stället för skinka finns lutfisk, andra klassiker är grönkål, äpplen från egna apellunden, inlagd sill, kokta rovor, vildsvin och köttbullar gjorda på älgfärs. Här finns pepparkakor och klenäter, struvor, mandelformar och inte minst det stora julbrödet, ett brytbröd i sinnrika former där mittdelen enligt gammal bondesed sparas och torkas för att till ­våren smulas ut över trädgårdslanden i hopp om en bra växtsäsong.

På salens vägg hänger porträtt av skeppsprästen Petter Holmertz och hustrun Anna Magdalena Pontan.

När det är dags för julklappar lyser den rödklädda tomten med sin frånvaro. I tomteväg är det gårdvaren som hedras, den sägenomspunna hustomten som på julaftons kväll får en rejäl tallrik risgrynsgröt som tack för sitt arbete under året.

– Gåvorna kommer i stället med de brusiga bockarna, förklarar Johan Alexander med ett leende på läpparna. Många gånger är de inte helt rumsrena i sin vokabulär.

Salen är julens samlingspunkt för sköna stunder vid brasan. På bordet Edvin Öhrströms egyptiska ljusstake med guden Horus samt en tennburk, båda från Svenskt Tenn.

– Till gröten vid brasan läser vi sedan stämningsskapande berättelser. Det blir Rydbergs Tomten förstås men också spökhistorier från Island, Norge och Finland. Inte minst är de isländska jólasveinarna riktigt skrämmande! Att hålla fast vid de äldsta jultraditionerna är viktigt på Nortuna.

I Nortunas senmedeltida källare bjuds det till gille med glögg och nötter.

I tiondebodens källare är det dukat för glöggbjudning. Här är jordgolvet ersatt av ett kalkstensgolv, fint anpassat till grunden av gråsten och tunnvalven i tegel. Dörrhandtaget i järnsmide från tidig medeltid förstärker känslan av att flyttas tillbaka i tiden. I bodens ovanvåningar har det öppnats ett ostindiskt museum som skildrar skedet då ostindiefararna seglade mot Kina under perioden 1731–1813. I byk- och bagarstugan just intill Vendelån finns ett sommarkafé.

Till höger en vacker, gustaviansk hallmärkt stol av Johan Lindgren, mästare i Stockholm.

– I arkivalier finns mycket information om präster som fängslades, söp eller slogs, liksom om en herr Bröms som bodde här under slutet av 1600-talet och som satt med i Karl XI:s sista häxerikommission, säger Johan Alexander.

Men här har även funnits präster med ambitioner, med hustrur som mycket väl visste hur ett omfattande lantbrukshushåll skulle drivas. Prästen hade även rätt till tionde, alltså råvaror som utgjorde en tiondel av sockenböndernas jordbruksproduktion.

Men nu, efter 700 år i kyrkans händer, har Nortuna återgått i privat ägo. Sedan 2008 är cirkeln sluten, i så motto att familjen stammar från Upplandslagmannen Birger Persson, som troligen är den som en gång donerade sin gård till prästgård. I dag pågår ett omfattande restaurerings- och uppbyggnadsarbete på gården.

Hallens jakttroféer med tyska 1600-talshillebarder.

– Potentialen var uppenbar, säger Johan Alexander, och i mångt och mycket har byggnader och trädgård kunnat återställas till äldre tiders estetik och ideal. Dessutom finns förstås spöken på Nortuna, som den elake prästen Herr Bengt, eller Benedictus in Thenstada, som på grund av missdåd avsattes och hämtades av domprosten 1593. Nu kommer han understundom tillbaka, och närvaron känns påtaglig i biblioteket och nedre hallen där besökarna plötsligt kan få en känsla av att vara iakttagna.

Salens bord i gustaviansk stil med skiva av kolmårdsmarmor är tillverkat 1928 för NK.

Bebyggt sedan 1200-talet
HÄR BOR: Johan Alexander Lindman med familj.
YRKE: Johan Alexander är jurist och har ett brinnande intresse för historia.
HUSET: Mangårdsbyggnaden har funnits på platsen sedan andra hälften av 1200-talet
men befanns kring 1760 vara i så dåligt skick att en ny uppfördes, nu i rokoko. 1976 brann
huset ned, men återuppbyggdes i sin rokokoskepnad. Sedan 1290-talet har 39
dokumenterade familjer bott på Nortuna.
VERKSAMHET: Bed & breakfast året om. Kafé Sparrman och ett ostindiskt museum,
öppet maj–september. www.nortunagard.com.

LÄS OCKSÅ: 

• Nära historien på Fiholms slott
• Ölsboda herrgård – en empirepärla
• Mälarpärlan Målhammar

Inlägget Dags för midvinterfest på Nortuna gård dök först upp på Gods & Gårdar.

Det vackra huset i varma färger har fått behålla sin 1700-talskaraktär. Här bor Lars Vigeland Evers som brinner för äldre byggnader och deras historia. Han har också ett stort jaktintresse.

Utvändigt är huset målat med senapsgul färg vilket var på modet i slutet av 1800-talet. Dörrar, fönsteromfattningar och snickarglädje är målade i brunockra.

Huset ligger på en kulle, omgärdat av bokar i glödande höstfärger. Det är ovanligt placerat med ena gaveln vänd ner mot Gripsholmsviken. Lars Vigerland Evers som köpte huset för 16 år sedan har en förklaring:

– Möjligtvis var tanken att man från början skulle bygga en herrgård med två flyglar, säger han. Den tänkta herrgården, med framsidan vänd mot viken, skulle uppföras på Taxinge Näsbys mark. Men godsets ägare friherrinnan Magdalena Fleetwood fick andra planer vilket innebar att enbart denna flygel färdigbyggdes.

I hallen hänger gamla jaktkläder och unika bössor från farfar August.

Lars lät göra en dendrokronologisk undersökning vilket innebär att man tar prover på väggtimret i huset för att kunna bestämma dess ålder. Det togs tolv prover på olika ställen vilket visade att timret var fällt under vinterhalvåret 1739 och att träden dessutom hade vuxit i Taxinge Näsbys egna skogar.

– Det är som att lägga ett pussel från olika tidsepoker, säger Lars.

Väggarna i matsalen har Lars målat i samma ljusblå nyans som det engelska Wedgwood-porslinet. I hörnet står en staty av Esaias Tegnér.

Väggarna är målade i milda färger där varje rum har sin egen färgsättning och prägel. Matsalen går i blått för att harmoniera med den blå kakelugnen, biblioteket går i pompejanskt rött, hallen går i grönt och lilla salongen är tapetserad med rosa rosor och blomstergirlanger.

Två vackra blåvita och återanvända kakelugnar från 1780-talet finns bevarade i lilla salen och i matsalen. Av tidigare åtta kakelugnar finns bara fem kvar.

Den vävda tapeten beställdes omkring 1700 till Björksunds slott. Framför står ett spelbord från 1780.

– Det är tragiskt att de är rivna, men det är oundvikligt att inte olika perioder och värderingar sätter sina spår under 275 år.

Huset har under tidens gång fyllt många olika funktioner. Det har bland annat varit änkeboställe, prästgård, förvaltarbostad och gårdskontor. Nu är det sedan 50 år en privatbostad.

I salongen finns ett skrivbord i rokoko och en karmstol från tidigt 1700-tal. Soffan, en gustaviansk säng, är perfekt för en eftermiddagsslummer. Tapet från Duro.

– Man måste visa respekt för huset och dess historia, egenart och själ och inte våldföra sig på det i en överambitiös renoveringshysteri enligt senaste trenden, säger Lars.

Lars är noga med att allt som görs i dag ska kunna återställas i originalskick i framtiden. Därför finns till exempel de gamla golvbrädorna från 1740 kvar under det nya golvet i köket.

I salen hänger till exempel en gobeläng från 1600-talet, föreställande den barmhärtiga samariten, som han ropade in på en auktion. På bordet framför står en urna i Delftporslin från 1700-talet.

Det estetiska är mycket viktigt när Lars införskaffar nya möbler, prydnadsföremål och tavlor till sitt varmt välkomnande hem.

I matsalen hänger en nonfigurativ målning av konstnären Adalbert ovanför den lilla barockbyrån i alrot. Det ger hemmet ett spännande tidsperspektiv.

Lars delar Josef Franks syn på möblering: Blanda friskt bland de saker som du tycker om. Han ser ingen motsättning i att blanda gammalt och nytt.

På varje takpanna står det ”DDK”, vilket står för Didrik Duwall Kalkudden. Det var beteckningen för tegelbruket på andra sidan Gripsholmsviken och för Taxinge Näsbys dåtida ägare.

Yttertaket renoverades för ett tiotal år sedan. Varsamt tog man då ner de gamla takpannorna som är tillverkade före 1795 och lade tillbaka dem på taket igen efter reparationen.

Lars Vigerland står framför Gamla Taxinge-Näsby, klädd för traditionell engelsk fågeljakt.

Lars har fått förslag om att måla huset i en för 1700-talet mer passande färg. Antingen rött och grått eller ljusgult med engelskt rött på dörrar och fönsterbågar från den gustavianska epoken.
– Jag är nöjd med den nuvarande färgen och tycker att den samstämmer med glasverandan från 1870-talet.

Läs också: 

Ölsboda herrgård – en empirepärla

Nära historien på Fiholms slott

Strävsamt på Spannarp

Inlägget Gamla Taxinge-Näsby har fått behålla sin 1700-talskaraktär dök först upp på Gods & Gårdar.

Med en lång historia bakåt i tiden lever familjen Montgomery-Cederhielm på Segersjö i högsta grad i nuet. Följ med Tina Klingspor till den vackra gården!

Läs också: Mälarpärlan Målhammar

Det är tidig morgon och en krispig sol lyser upp Segersjös fasad. Ann Montgomery-Cederhielm öppnar porten med ett glatt leende, iklädd rödrutigt förkläde och med den engelska springer spanieln Signe vid sina fötter.

Ann och Robert tillsammans med den engelska springer spanieln Signe.

Från köket kommer en inbjudande doft av nybakat. Jag vet sedan tidigare att Ann är värdinnan som vet hur man får sina gäster att känna sig varmt välkomna, men den här gången är jag inte här bara för att umgås, utan för att tillsammans med fotograf Klas Sjöberg göra ett reportage.

På Segersjö finns två bibliotek som tillsammans omfattar över 12 000 band, varav en del är unika.

Nyfiket insuper jag den unika atmosfären som jag tidigare endast sett i kvällsljus. Rum i fil med högt i tak, statyer, byster och familjeporträtt, ljuskronor, varma färger och ljusa träpaneler. Vackra rum med väggmålningar från 1700-talet och överallt böcker och samlarobjekt.

På väggarna i matsalen hänger släktporträtt, bland annat på Segersjös tidigare fideikommissarier.

Robert Montgomery-Cederhielm älskar att samla på intressanta föremål, vilket säkert även tidigare generationer gjort. Historien om Segersjö går långt tillbaka i tiden. Godset ägdes under 1200-talet av kronan och skänktes 1278 av konung Valdemar Birgersson till Strängnäs biskopsstol. Efter flera vändor från och åter till kronan hamnade ägandet 1768 hos kommerserådet friherre Josias Carl Cederhielm. Eftersom han inte fick några manliga arvingar gjorde han 1792 godset till fideikommiss till förmån för sin dotterson, överste Josias Montgomery. Ett villkor var att den äldste sonen förutom namnet Montgomery skulle heta Cederhielm.

Den blå salongens väggar har helt intakta freskmålningar från tiden då huset byggdes. Till höger en gustaviansk möbelgrupp med en badkarssoffa.

Sedan dess har nio generationer Montgomery-Cederhielm levt och verkat på Segersjö. Över nybryggt morgonkaffe med hembakad kaka berättar Robert fängslande historier, bland annat om den vackert snidade kistan i förmaket. I den lär krigaren Robert Montgomery, herre på Segersjö på 1700-talet, ha smugglat sin blivande hustru Anna Sibylla von Strahlbourg ut ur Tyskland och bort från sin dåvarande man. Samme Robert blev 1789 dömd till döden, misstänkt för inblandning i Anjalaförbundets komplotter mot Gustav III, men lyckades i stället bli utvisad till svenska S:t Barthélemy i Västindien. Han fick genom tre olika giftermål 15 barn och ryktet säger att han även har ättlingar på S:t Barthélemy.

Bysten av Niclas Byström föreställer den spanska sångfågeln Mathilda Montgomery-Cederhielm.

Robert berättar också om den spanska grevinnan Mathilda Montgomery-Cederhielm, född Orozco. Hon roade och charmerade i svenska salonger på 1800-talet. Tegnér tillägnade henne en vacker och personlig dikt, och som tonsättare, harp- och pianospelande sångerska samt skådespelerska nämns hon som näktergalen från Arnos dal. Mathilda växte upp i Italien och det var där hon träffade Josias Montgomery-Cederhielm och hans gode vän Ridderstolpe. Båda herrarna blev förtjusta, även om det skulle dröja ett antal år innan Josias skrev till henne för att fria. Hon tackade ja, men enligt sägnen blev hon förvånad när hon kom till Segersjö, då hon trott sig ha tackat ja till mannen som hette Ridderstolpe. Hon fann sig dock i sitt misstag och paret fick ett lyckligt äktenskap.

Fönster och inredning till den nybyggda kyrkan kommer från äldre kyrkor.

Klas och jag måste lite motvilligt lämna bordet och historierna för fortsatt fotografering. Det råder ingen brist på motiv: värdparet har skapat en unik och något osvensk atmo­sfär, där tradition och historia kryddats med en känsla av nyfiken och lekfull livsglädje. En atmosfär där många generationers prägel fått stanna kvar. Vid lunchen får vi höra om ett av de senaste projekten, en nybyggd kyrka i parken.

– Det är inte många som bygger kyrkor i  dag, men desto fler rivs ner. Så det har inte varit svårt att hitta gammalt byggmaterial och inredning, säger Robert.

Mellan herrgårdens södersida och Kvismare kanal ligger en anlagd sjö med många sjöfåglar.

Ännu en gång måste vi resa oss från bordet, nu för att hinna fånga ljuset när det är som bäst. Dagen är underbart vacker och solen glittrar i den anlagda sjön mellan huset och Kvismare kanal.

Huvudbyggnaden utsmyckades i italiensk stil vid en ombyggnad 1876.

Ann hämtar en stilig häst som ska få vara med på bild. Hästar och ridsport har alltid legat henne varmt om hjärtat. När paret flyttade till Segersjö fick de idén att bygga en fälttävlansbana i parken. Första tävlingen arrangerades 2000, fem år senare arrangerades Europamästerskap.

Gräsmattan är mjukt kullig och tävlingshindren liknar utsmyckningar som smälter in i miljön. Ett hinder ligger i vattnet och går genom ett båthus. Ett annat går rakt över trädklykan på en stor ask. Den årliga fälttävlan har fått ett gott internationellt anseende och lockar till sig långväga deltagare och åskådare.

Robert samlar på veteranbilar. Här är hans eleganta Rolls-Royce Cloud från 1952.

Dagen avslutas med en kort åktur till kyrkan i en av Roberts veteranbilar, en Rolls-Royce Silver Cloud av årsmodell 1952. Kyrkan är ännu inte invigd men känns ändå förvånansvärt ålderdomlig, tack vare att den inretts med återvunnet material. Kyrkbänkarna kommer från Öja kyrka strax intill Stora Sundby, ett slott som grevinnan Mathildas dotterdotter så småningom ärvde.

Ett av de trivsamma gästrummen som är inrett med möbler i nyklassicistisk stil.

Trots ett stort familjeliv med barn och hästar har Ann och Robert lyckats driva igenom mycket på Segersjö. Allt går om man har rätt inställning, tänker jag och känner mig minst sagt imponerad.

Inlägget Segersjö – släktgods med stolta anor dök först upp på Gods & Gårdar.

Tack vare Anna Karinen och maken Sven Ericsson har Sparreholm i Sörmland återfått sin forna glans. Kring det ståtliga slottet sjuder det i dag av liv, med både hästcenter och veteranbilsmuseum.

Anna Karinen lämnade Luleå för att bli slottsägare i hjärtat av Sörmland. Ett val som visade sig vara helt rätt. På 1890-talet pryddes innertaket i hallen med ett fönster för att släppa in ljus från klocktornet. Fönstret isolerades dock snart, eftersom det slukade alltför mycket värme.

Den nationalromantiska bronsstatyetten är från förra sekelskiftet. De blyinfattade fönstren var typiska för det sena 1800-talet. Varma färger och en praktfull öppen spis möter besökarna i den stora slottshallen.

Den övre hallen har målade mönster med blommor i original från 1890-talet.

Slottet var i princip tomt på inventarier vid köpet, men några få föremål, som sekretären vid kakelugnen, har återfunnits på auktion.

Sängen med intarsia och förgyllda dekorationer ska ha tillhört Zarah Leander och tidigare ha stått på Lönö herrgård.

Flera av de vackra 1700-talskakelugnarna är flyttade från en flygel. Dessa möbler är stilkopior från NK inköpta på 1940-talet. Anna ser ut över den fridfulla bokparken. Slottet ligger vackert vid sjön Båven.

Under en resa till Portugal grundlades Annas intresse för lusitanohästar och resan resulterade i att hon kom hem med två hästar.

LÄS MER

Säteriet som fick nytt liv

Prästgård med charm

Heby – en pärla från 1780-talet

Inlägget Modernt liv på Sparreholms slott dök först upp på Gods & Gårdar.

Som barn tyckte Per Ove att huset på höjden var spännande. Att han många år senare skulle flytta han hit med sin fru Anemone hade han aldrig vågat drömma om. Här är Lille Ulefos i Telemark, en norsk herrgård med gustavianska influenser.

Lille Ulefos byggdes 1814 som en mindre kopia av den närliggande bruksherrgården.

Den stiliga matsalen med ny svensk ljuskrona i empirstil. Stolarna kommer från Dahlström Torgner och soffan från K.A. Roos.

Den svenske konstnären Robert Persson har gjort målningarna i salongen. Mahogny­stolar i dansk empir från 1810.

Ovanför Lille Ulefos ligger huvudgården med sin ståtliga takkupol. Jacob Munchs målning från 1824 hänger på Kungliga slottet i Oslo.

Hörnsalongen med engelsk guldtapet, Lewis, och sidengardiner från Green Apple. Ljuskronan är svensk rokoko och stolarna danska från 1780-talet.

Det ljusa serveringsrummet med stabilt ekbord från Mulberry. Ljuskronan med gamla bestick köptes på en loppis i Paris.

Det inbjudande frukostrummet med gustaviansk ljuskrona. Tapeten heter Poesi, Brunschwig & Fils. Kamin från Nes Jernverk, 1795.

Det ombonade privata sovrummet med väggar i borstat bomullstyg från Nobilis. Karmstol från K.A. Roos.

Läs också:

• Nytt liv i skånsk herrgård
• Slott från Gustav Vasas tid
• ”Vi tog över en hel herrgård”

Inlägget Drömmen om herrgården blev sann dök först upp på Gods & Gårdar.

Vill du uppleva det lustfyllda herrgårdslivet? Njuta av mat, vin och kåserier av Peder Lamm? Då kan vi rekommendera vår unika Gods & Gårdar-helg, som arrangeras vid tre olika tillfällen i höst.

Nu har vi glädjen att presentera tre unika Gods & Gårdar-helger om det goda herrgårdslivet! Antikprofilen Peder Lamm tar oss med på en resa i tiden, där vi avnjuter en middag som för 100 år sedan och fördjupar oss i festmatens historia. Han berättar om livet på svenska herrgårdar, värderar våra antikviteter och diskuterar vett och etikett. Allt inramat av historiens vingslag på tre svenska slott och herrgårdar.

Tid och plats:

2–3 september på Gimo herrgård, Uppland

28–29 oktober på Västanå slott, Småland

4–5 november på Bjertorp, Västergötland

Pris:
2 895 kr per person i dubbelrum I priset ingår: Flera föredrag, värdering av medhavda antikviteter, välkomstkaffe, afternoon tea, aperitif, trerätters middag med vinpaket, frukostbuffé. Logi i dubbelrum, tillgång till spa på Gimo och Bjertorp.

För fullständigt program samt bokning: countrysidehotels.se

Inlägget Följ med på våra herrgårdshelger! dök först upp på Gods & Gårdar.

För drygt 30 år sedan köpte Carl Jan Granqvist Saxå herrgård, som 
han så långt som möjligt återställt till dess ursprungliga karaktär 
från tidigt 1800-tal. Hit till stillheten i de djupa Bergslagsskogarna 
återvänder han så ofta han kan från alla engagemang.

Läs också: Segersjö – släktgods med stolta anor

Han kommer susande från Stockholm, i en bil fullpackad med auktionsfynd. Kartonger med böcker och handblåsta glas bärs in genom köksdörren. Skyddande plast åker av tavlor, och en italiensk gatpojke hittar snart sin plats i empiresalongen en trappa upp. En äldre helgonmålning spikas upp i gårdskapellet. Carl Jan Granqvist är en tvättäkta samlare.

Auktionsfyndet av konstnären Gustaf Wilhelm Palm (1810-1890) får hänga i empiresalongen.

Skönhet kan verkligen lyfta hans livsandar. På sommaren älskar han att sitta på altanen mot sjön Saxen och se rodnande solnedgångar som aldrig tar slut. Nu under vinterhalvåret föredrar han den nyrenoverade blå salongen på nedre botten.

Carl Jan är en samlare sedan barnsben. Det svenska uret köpet han som 15-åring i Wiréns antikaffär i Örebro.

I skymningstimmen tänder han ljusen i bronsstakarna som en gång tillhört premiärdansösen Ellen Rasch. Han njuter stillsamt av vännen Sven Stolpes porträtt och de andra tavlorna, nästan alla skapade av konstnärer han lärt känna: Olle Nyman, Philip von Schantz, Lennart Jirlow och Karl Axel Pehrsson. Han gläds åt att vara omgiven av ting som minner om människor och betydelsefulla ögonblick. På en byrå ligger hans pappas dirigentpinne, ett minne från barndomen i Västernärke.

Gosse i flygaruniform och en stilig ung man. Husets herre i yngre dagar plus ett äldre vykort föreställande herrgården.

Mamma Maj var textillärare och älskade kalas. Pappa Johannes var skolchef, kantor, körledare och folkbildare. Carl Jan var ett nyfiket barn med stora idéer. Nästan allt han gjorde och sa applåderades. I synnerhet av tant Ella, familjens trotjänarinna. Han uppmuntrades att sälja ägg från egna höns och plocka blommor som han band till fina buketter och sålde ute vid stora vägen. Lekstugan gjorde han om till affär med egenhändigt bakade kakor. Att tjäna pengar var det roligaste han visste. Inte för att spendera dem, men just att tjäna dem.

När Carl Jan köpte Saxå 1984 var interiören präglad av 1970-talet. För honom var det självklart att återskapa ursprungsstilen. Herrgården byggdes år 1800 av en brukspatron Berggren.

Mer än gärna följde han med på de vuxnas bjudningar, då han fick inblick i sällskapslivets koder och emellanåt kunde beundra salongerna i traktens herrgårdar. Han insöp allt överallt. Utom i skolan, där han knappt lärde sig något alls. Han togs till en läkare som konstaterade att han var ”ko-dum”. En hård dom, men Carl Jan blev inte ledsen eftersom han kände sig älskad i grunden. Fast hans grava dyslexi var ett problem, och att arbeta på restaurang framstod som en stor möjlighet. Han minns allt detta som i går.

I porslinsköket förbereds en middag för 60 personer.

Om det vore möjligt att träffa denne yngling i dag, vilket råd skulle du ge dig själv?

– Jag skulle upprepa det mamma sa: Odla det du är bra på och överlåt det du inte kan åt andra.

Detta råd har fört honom långt. Få personer har betytt så mycket för en hel bygd som Carl Jan. Allt började med att hembygdsföreningens ordförande Artur Lindqvist reagerade mot att kommunstyrelsen ville riva Grythyttans unika centrum från 1600-talet, inklusive det gästgiveri som etablerats på order av drottning Kristina. Året var 1972, länsantikvarien hade tillstyrkt och plats skulle ges åt ett Domus med parkering. Initiativet att kontakta en okänd 26-åring från Hidinge ter sig nästan desperat. Det var knappast hans CV som imponerade: orgeltrampare, hönsuppfödare, simlärare, sjukvårdsbiträde och föreståndare för herrboutique och antikaffär.

Den antika kakelugnen murades upp för ett år sedan. Färgexperten Ralph Edenheim har målat golvet.

Han hade gått restaurangskola i Örebro, provat på konsthistoria och etnologi vid Stockholms universitet och gått internutbildning på Operakällaren. Nej, det var hans smittande entusiasm, obändiga energi och charmerande sätt som övertygade. Vänner följde med för att titta på de förfallna husen i Grythyttan. Hur i fridens namn skulle han få folk att åka hit ut i skogen, sju mil från Örebro och ännu längre från andra större orter? Carl Jan såg tvärtom möjligheterna: läget var perfekt, mitt emellan Oslo, Stockholm och Köpenhamn! Resten är historia, som det heter.

Övre hallen. På stenbordet en skulptur av Hertha Hillfon.

Snart ville alla ta in på Grythyttans gästgivaregård och den makalösa succén höll i sig. Mot slutet av 1980-talet började Carl Jan parallellt skissa på en högre utbildning för restaurangbranschen. Efter ett närmast oändligt lobbande, ofta bekostat av medel ur egen ficka, förverkligades idén till sist. Han såg till att den svenska paviljongen på världsutställningen i Sevilla kunde baxas in i skogsbrynet intill sjön Sörälgen, för att bli Måltidens hus och Restauranghögskolan i Grythyttan, under Örebro universitet.

Rosa salongen är herrgårdens största rum och en fantastisk konsertsal. Under sista veckan i juni hålls här sedan 30 år Saxå kammarmusikfestival.

Sedan 1990 har 3 000 studenter utexaminerats och i sy­stemet finns nu 300 elever, plus forskare och doktorander. För trakten är lärosätet förstås viktigt och utbildningen skapar ringar på vattnet. Entreprenörer har flyttat hit och tidigare elever som startat eget har stannat, tillsammans formar de ett gastronomiskt företagskluster.

Carl Jan är bygdens hjälte och hans byst i brons kan ses på gästgiveriets gård. Att han bidragit till det svenska gastronomiska undret är helt klart. Allt sammanfaller med hans högst personliga önskan att ge restaurang- och hotellbranschens yrkesföreträdare ett språk och en självkänsla, och på köpet en status som helt saknades när han själv var praktikant. 2003 sålde han gästgiveriet men han har inte släppt taget om utbildning och forskning inom måltidsområdet.

Salongens kakelugn med spegel har en gång tillhört författaren Hjalmar Bergmans far. Det stora porträttet föreställer en tsaritsa och är köpt på Bukowskis av Carl Jan.

Vinkällaren Grappe, som firat 30 år, har han kvar, liksom sin vinimportfirma. Förra året firade Carl Jan 70 år, vilket tog en hel vecka eftersom cirka tusen personer ville vara med. Men att nu luta sig tillbaka ligger inte för honom.

Två visionära projekt förlagda till Saxå bruk är aktuella. Det ena är Eldhuset Carl Johan Lab, för kortkurser i kulinariskt hantverk med laborationer. Det andra är Aptitum, ett framtida all-europeiskt lärosäte ägnat kulinariskt hantverk, konstnärlig gestaltning, kulturarv och forskning. Som vanligt får han höra att ”det där går aldrig”. Men när han presenterade Aptitum för personer knutna till EU-kommissionens direktorat för kultur och utbildning väcktes ett genuint intresse.

Gästrum i södra flygeln. Närmare 50 personer kan övernatta och alla rum är charmfullt inredda med antikviteter.

Carl Jan är full av entusiasm men vet att det tar tid. Det faktum att sonen Carl Johan engagerar sig i verksamheterna här hemma, när han har ledigt från studierna i nationalekonomi, får Carl Jan att se tiden an med extra stor energi.

Läs också: Gamla Taxinge-Näsby har fått behålla sin 1700-talskaraktär

Inlägget På besök hos Carl Jan Granqvists älskade Saxå dök först upp på Gods & Gårdar.

Den första Gods & Gårdar-helgen med Carl Jan Granqvist på Saxå bruk (7–9 april) blev snabbt fullbokad. Nu kan vi erbjuda samma program vid ytterligare ett tillfälle, den 28–30 april. Njut underbara måltider, se Alfred Nobels hem och besök Carl Jans andra herrgård, Stadra.

PROGRAM – HERRGÅRDSHELG MED GODS & GÅRDAR

Du bor på Carl Jan Granqvists herrgård Saxå.

FREDAG 28 APRIL
15.00–18.00 Incheckning på Saxå herrgård. Gästrummen ligger i herrgårdens flyglar samt i kavaljersbyggnaden, Mellangården. De vackra kamrarna är pietetsfullt inredda med antikviteter.

Champagnemingel i rosa salen på Saxå.

19.00–21.00 Buffémiddag i Gårdskapellet. Vi serveras bland annat Brukspatron Berggrens fiskfärs på spenatbädd med kräftstjärtar. Kaffe med Värmlandstårta intas i övre Rosa Salen, där vi får ett kåseri av Carl Jan samt ett musikaliskt divertissemang.

LÖRDAG 29 APRIL
8.30–9.30 Frukost i Gårdskapellet.

9.30 Avfärd med buss från Saxå herrgård till Måltidens Hus i Grythyttan.

10.00–12.00 Guidad tur i Måltidens Hus med Restaurang- och hotellhögskolan. Här finns Kokboksmuseet, som innehåller Tore Wretmans unika boksamling. I rundturen ingår ett besök i Gastronomiska Teatern, samt på Kalastorget.

12.00–14.00 Gemensam lunch på Grythyttans Gästgivaregård.

Alfred Nobels herrgård Björkborn.

14.00–14.45 Avfärd med buss mot Björkborns herrgård.

14.45–16.00 Visning av Björkborns herrgård. Det var här som Alfred Nobel hade sina hästar stallade, vilket gjorde att geniets testamente kunde lagföras i Sverige.

16.00 Avfärd från Björkborn.

17.00–19.00 Tid för egen disposition. Vid vackert väder finns tillfälle för promenader i det poetiska landskapet, där Saxå Golfklubb omgärdar herrgårdsparken.

Carl Jan är vår ciceron under kvällen.

19.00 Samling med champagne och snittar i herrgårdens övre Rosa Sal. En 4-rättersmiddag med empirekänsla serveras i matsalen. Klädsel: Smoking, alternativt mörk kostym. Carl Jan Granqvist är vår ciceron under middagen.

SÖNDAG 30 APRIL
08:00–10:00 Frukost serveras i Gårdskapellet. Utcheckning.

10.00 Avfärd till Stadra herrgård, beläget mellan Grythyttan och Nora, med egna bilar.

Stadra herrgård som Carl Jan Granqist äger tillsammans med familjen Wetterholm.

10.30 Stadra herrgård, som Carl Jan äger ihop med familjen Wetterholm. Vi serveras kaffe samt engelsk fruktkaka medan Carl Jan kåserar om gårdens historia.

11.30 Programmet avslutas på Stadra herrgård.

FAKTA OCH BOKNING
Pris: 5 495 kr per person i dubbelrum, enkelrumstillägg 1 500 kr för två nätter.
Var: Saxå bruk, mellan Grythyttan och Filipstad.
Ingår: Buffémiddag, musikaliskt divertissemang, två övernattningar i dubbelrum, två frukostar, bussresor Saxå bruk– Grythyttan/Björkborns herrgård, visning av Måltidens Hus, lunch på Grythyttans Gästgiveri, visning av Björkborns herrgård, 4-rättersmiddag med en touche av empire på Saxå herrgård, besök på Stadra herrgård med kaffe och fruktkaka. Drycker utöver Loka och lättöl tillkommer. Vid allergier, vänligen meddela detta vid bokningen.

Bokning: bokning@saxabruk.com eller telefon 0590-240 85 eller saxabruk.com/gods

Anmälan är bindande och antalet är begränsat.

Inlägget Följ med på herrgårdshelg med Gods & Gårdar och Carl Jan Granqvist dök först upp på Gods & Gårdar.

Vill du komma och träffa oss på Gods & Gårdars redaktion och prata om vad som inspirerar dig och hur du tänker kring inredning och ditt hem?

Här är en spännande möjlighet för dig som är trogen läsare av Gods & Gårdar och vill hjälpa oss med vår stora inredningsundersökning.

Under våren 2017 kommer vi att genomföra en stor enkät om inredningstrender samt inställning och attityder till olika hem- och trädgårdsfrågor. För att få inspiration och planera undersökningen vill vi gärna träffa några läsare som kan hjälpa oss med svar på våra första frågor.

Vill du komma och träffa oss på redaktionen och prata om vad som inspirerar dig och hur du tänker kring inredning och ditt hem? Vi är också väldigt nyfikna på vad du drömmer om kring ditt boende just nu, men även vad du har för tankar för framtiden, om du drömmer om att göra några förändringar i ditt hem, till exempel.

Anmäl dig genom att skicka ett mejl till insikt@bt.bonnier.se där du berättar lite om dig själv och om ditt intresse för ditt hem och för inredning.

Intervjun med dig kommer att filmas, så det är viktigt att du är helt bekväm med att vara framför kameran och svara på frågor.

Den filmade intervjun med dig kommer att äga rum på eftermiddagen den 21 april. Plats: Bonnier Tidskrifter, Sveavägen 53, Stockholm.

Tyvärr har vi inte möjlighet att träffa alla intresserade men de som tar sig tid att inspirera oss får en goodiebag med härliga produkter och valfri prenumeration på någon av våra syster-tidningar.

Tack för att du läser Gods & Gårdar och tack för hjälpen med det här projektet (som du såklart kommer att få läsa mer om i tidningen framöver).

Inlägget Välkommen till oss på Gods & Gårdars redaktion – vi vill höra vad som inspirerar dig dök först upp på Gods & Gårdar.

Douglas Larsson Engholm tröttnade på ett stressigt Stockholm och flyttade till släktens lantligt belägna slott. På 700 orenoverade kvadratmeter, och bland farfars gamla möbler och prylar, upptäcker han nu både byggnaden och sig själv.

Den ljusa entréhallen på Erikssund står intakt sedan Douglas farföräldrars tid. Jakttrofén är farfars. Ett porträtt av Gustav Vasa är en självklarhet i Vasarummet, där släkten firar sina högtider.

Ljuskronan i Vasarummet hänger kvar sedan bankiren Langenskiölds tid. De välbevarade väggmålningarna i medelhavsstil härrör från 1600-talet och är helt unika för en privatbostad.

Under Douglas farmors tid var Blomsterrummet fyllt med mängder av växter. I  dag används det som sällskapsrum med utgång till parken.

Tidigare gick hagarna ända fram till slottsbyggnadens baksida, men sedan några år har parken restaurerats och försetts med fruktträd och fontän.

Inlägget Från Söderbo till slottsherre dök först upp på Gods & Gårdar.

Öijareds säteri med anor sedan 1500-talet, var tidigare en lätt sömniga gård. I dag sjuder den av liv och i omgivande trädgård och i växthuset prunkar det av härlig växtkraft.

Vid sjön Mjörn, bara 20 minuters bilväg från Göteborg, ligger Öijareds gamla säteri. Här lever familjen Brandström ett lantligt, lugnare och personligt liv.

Tidig morgondimma i trädgården. Utsikt från växthuset mot stora boningshuset. Allt handlar inte om skönhet. Det finns många praktiska fördelar med att ha ett växthus på gården. I dag är huset i stort sett självförsörjande. Allt kött familjen äter kommer från gården och alla grönsaker är från den egna odlingen. Köksträdgården med nyttoväxter är ett försök att fånga husets tid.

Insidan av gården är lika vacker som utsidan. Väggen är handmålad direkt på timret och är i originalskick från 1700-talet. Den söta gustavianska soffgruppen bidrar till det lantliga intrycket.

Utanför växthuset växer klematis och murgröna och matchar den gamla stubben. Växthuset är en verklig oas och sjuder av växtlighet både inne och utanför. Växthuset är av en modell med två rum. På så sätt blir det möjligt att ha två temperaturer och man slipper värma upp hela huset när det är dags för sommarfröerna att drivas upp.

Inlägget På Öijared odlas allt som fångar husets tid dök först upp på Gods & Gårdar.

Efter flera års längtan kom Eketorps gård i skånska Gudmuntorp äntligen i den hästälskande familjen Lidbecks ägo. I dessa vackra omgivningar har de förverkligat sina drömmar och arrangerar internationell fälttävlan.

Entrén har ett golv i italiensk marmor. Den förgyllda konsolen med en putti hittade Lisa på Lauritz.com, liksom stolarna i rokokostil. Taklampan är ett arvegods från Staffans släkt. Alla i familjen har ridvana.

På sideboardet har familjen samlat olika släktporträtt. Bordslampan har fot från Laura Ashley och skärm som Lisa själv har gjort. Bakom syns en vikskärm klädd med tyg från Colefax & Fowler.

Vardagsrummet går i harmoniska färger. Fotpallen har klätts med randigt sammetstyg och fungerar som soffbord. Soffan är fyndad på loppmarknad och pelarbordet är inropat på nätauktion.

Matsalen är möblerad med en blandning av gammalt och nytt. Mattan och ljuskronan är arvegods medan bord och stolar är köpta på Blocket.

Gästrummet är en romantisk dröm med blommig fondtapet och gulmålade väggar. I sängen med överkast från Hemtex ligger randiga kuddar från Laura Ashley. Prydnadskudde i siden från Lorca.

Katten trivs på hästgården och håller mössen borta.

Läs om Åda gods som satsar på golf och utomhussporter.

Vi har följt verksamheterna på Ericsberg under ett helt år, se mer här.

Mer modernt lantliv på Molstaberg, se här.

Inlägget Vår älskade hästgård dök först upp på Gods & Gårdar.

Mitt i skogen utanför Jönköping, vid 1600-talsgården Gunillaberg, ligger ett specialritat orangeri. Här har den danske blomsterkonstnären Tage Andersen hittat ett hem för sin stora samling av kamelior. Ta del av hans bästa orangeritips!

Orangeriet är 400 kvadratmeter stort och ritat av honom själv. På sina håll når takhöjden nio meter. Nästan som en hägring ligger glasbyggnaden omgiven av 1600-talsmiljön, olik men ändå anpassad i form och uttryck. Kamelior gillar svalka, så även tidigt om våren möts man av öppna dörrar – och där innanför en blommande skog i rött, rosa och vitt.

– Orangeriet måste passa in i miljön och här hämtade jag inspiration i formen på huvudbyggnadens säteritak, säger han. Placeringen i landskapet är också viktig – ett 400 kvadratmeter stort felplacerad glaspalats kan ju bli en mardröm.

Tage Andersson hämtade inspiration från huvudbyggnadens säteritak när orangeriet skulle ritas.

För den som längtar efter kamelior i ett eget orangeri eller uterum finns mängder av variationer att välja bland. Blommorna kan ha formen av marsipanrosor, äppelblommor eller anemoner. De kan vara krusiga som en nejlika eller poetiskt enkla. Färgerna går från vitaste vitt via cremefärgat, aprikos och rosa till fuchsiarött och mörkaste rött.

Tuktat och vildväxande samsas om vartannat inne i orangeriet.

Själv håller Tage Andersen de mörkröda sorterna med blankt bladverk högst, exempelvis en ’Kuro Kuron’ som han fick i födelsedagspresent för snart 20 år sedan. Men, som den teatrala mästare och blomsterkonstnär han är, nöjer sig Tage Andersen förstås inte med att visa upp artrikedomen. Exponeringen är minst lika viktig. Hans kamelior är planterade i patinerade vintunnor, flätade korgar av rostigt järn, schackrutiga jutesäckar eller i krukor täcka av grenar och ris. Man känner igen stilen från hans numera legendariska blomsterbutik på Ny Adelgade i centrala Köpenhamn.

Här är Tage Andersens bästa orangeri-tips!

– Bygg gärna lite större än du tänkt, en växtsamling kan lätt växa.
– Se till att golvbeläggningen blir jämn så att skottkärror och vagnar rullar lätt.
– Välj rustika och tåliga material som tål vatten och belastning (stora krukor är tunga).
– Ett glasorangeri bör ha takfönster som går att öppna, på sommaren kan det bli mycket varmt.
– Ett murat orangeri bör ha riktigt stora fönster för att släppa in maximalt med ljus.
– Sommartid kan orangeriet även användas för annan odling, vilket kräver sina arrangemang.

Besök orangeriet
Orangeriet på Gunillaberg öppnar vanligen i mars när kameliorna är som finast. Se öppettider och vägbeskrivning på www.tage-andersen.com

Blomsterkonstnären Tage Andersen har själv ritat sitt orangeri.

Inlägget Orangeridröm på 400 kvadrat dök först upp på Gods & Gårdar.

När Ninna och Christian Ivarsson skulle gifta sig var det naturligt att ha bröllopet på hennes släktgård Fiholm vid Mälarens strand. Det blev en oförglömlig dag, med fest för 200 gäster i det nyrenoverade orangeriet.

I trappan hänger delar av Fiholms stora porträtt- och vapensamling. Till höger: Klänningar hänger i väntan på brud och brudnäbb. Huset har kvar mycket av sin 1700-talsinredning.

Ninnas 1920-talsinspirerade klänning med handsydda broderier är skapad av Andrea Bernström på Ateljé Euridike. Hovskulptör Johan Tobias Sergels byst föreställer Fiholms byggherre Carl Johan Ridderstolpe.

Porträttet av Gustav III är målat av Gustaf Lundberg. 1700-talstapeterna i salongen är målade av Lars Bolander. Bysten av Johan Niclas Byström föreställer Carolina Ridderstolpe. En lång allé av blandade lövträd leder till och från Fiholm.

Stämningen var redan på topp när Ninna och Christian anslöt sig till gästerna i orangeriet.

Inlägget En dag att minnas på Fiholm dök först upp på Gods & Gårdar.

Den gamla fyrlängade skånegården var i princip i spillror. Under ett kvarts sekel har Lena och Henrik Hellberg skapat ett charmigt och välkomnande hem byggt på kunskap och gediget hantverkskunnande.

Prenumerera på Gods & Gårdar!

Ett kvarts sekel, det är 25 år. Så lång tid har det tagit för Lena och Henrik att få sin fyrlängade gård nästan klar. Det senaste projektet färdigställdes alldeles nyligen. Hur orkar man hålla fanan högt så länge? Var hämtar man drivkraften ifrån?

– Vad är det som driver människan att skapa konst? replikerar Lena. En inre lust till livet, tror jag. Och en vilja att skapa något vackert. De miljöer vi arbetar och skapar i är våra verk.

Det är en vacker vårdag på den skånska landsbygden en bit utanför Malmö. Här ute, med fält och ängar som breder ut sig mot havet, har vinden fritt spelrum. Paret Hellbergs gård ligger som en ö i det vida, vackra  landskapet.

De höga träden, häckarna och de sammansvetsade huskropparna skapar lä mot vinden, på den stenlagda innergården där lavendel och rosor bor är det helt lugnt.

Lena och hunden Bonnie är ensamma hemma. Henrik är i stan och monterar ett kök som han har tillverkat och Lena ritar på nya projekt. En vanlig vardag, med andra ord. Dagar som kretsar kring form, material, inredning och arkitektur. Och trähantverk, möbler och stilhistoria.

– Jag ritade interiörer redan som barn, säger Lena. Det blev så småningom Konstfack, jag gick på en linje för inredning och möbler. Och därefter lärde jag mig dekorativ målning. Under några år arbetade jag hos de två kända möbelformgivarna Lindau och Lindekrantz i Helsingborg.

– Henrik och jag träffades när vi var 20. När vi hade flyttat samman började han på Capellagården. Senare fortsatte han med olika vidareutbildningar inom trä och möbler. Henrik startade sitt eget snickeri och jag satte mig vid ritbordet.

I gårdens bostadslänga härskar ljus och stillhet. Atmosfären är vänlig, färgskalan grå till vit. Limfärg i taken, kalkade väggar och nya furugolv, vissa vitoljade, några kalkade. Takbjälkarna är de gamla som klätts av och lagats, i sällskapsrummen tittar man upp mot trätak med ursprunglig pärlspont framtagen.

Lågmäldheten går igen i möblerna, som representerar en blandning av äkta 1700-tal, stilkopior från tiden och nygjorda möbler i gammal stil. Och så stora mattor som bonar om. Det finns en enkelhet i det eleganta som gör rummen så välkomnande.

– Vi var väldigt modiga som köpte gården. Men läget nära havet var fint, prislappen billig och det fanns en verkstad i en av längorna som vi skulle kunna göra om till snickeri.

Parets snickeri i stan hade brunnit ner, att hyra nya lokaler var hutlöst dyrt. Vad göra? Jo, leta efter en gård på landet där de kunde både arbeta och bo. En dag hittade de den nergångna gården, eller ”moraset”, som Lena beskriver synen.

– Ett totalt vrak. Delvis brandskadat och med ett tak som ramlat in. Det var den första gården som flyttades ut på ängarna 1805 efter Rutger Mackleans skiftesreform. Från början var det ett litet hus, som med åren byggts till för att sluta som en fyrlängad gård. Det var gårdens verkstad som avgjorde. Där fanns ju utrymme för en ny verkstad. Vi slog till.

De fick oändligt mycket att göra. Första året gick det inte ens att bo där. Allt krut fick läggas på att få snickeriet färdigt först. Och så har det varit hela tiden; kunderna och jobbet först. Renovering av gårdens bostadslänga när tidsmässiga förutsättningar har funnits. Aldrig lediga, med andra ord.

– Det kräver att man har en workaholic- personlighet. Och det har vi båda. Däremot har vi inte haft några pretentioner på att komma i mål så snabbt som möjligt.

Precis som Lena och Henrik alltid strävar efter att behålla ett hus historiska stil och själ när de arbetar med olika uppdrag var det lika viktigt att göra detsamma på hemmaplan. Bostadslängans utseende och form angav tidsandan även om det interiöra ursprunget gömdes bakom gipsskivor och strukturtapeter och under parkettgolv.

– Vi försökte att inte ändra på planlösningen. Men verandan, där vi har vårt kontor, flyttade vi lite på. Allt gammalt material som inte gick att använda ersatte vi med nytt likadant. Det blir alltid vackrare om man håller sig till husets tidstypiska material. Eller som den viktiga principen inom byggnadsvård lyder: lika mot lika.

– Vår fascination för rätt stil och karaktär beror på att vi växte upp under 1970-talet, då så många gamla miljöer förvanskades och förstördes, säger Lena. Det var en förnekelse av vår egen byggnadskultur. Även om vinden har vänt saknas fortfarande kunskap om hur man ska ta vara på äldre miljöer. Det går nämligen att bevara ett hus gamla själ och utseende med modern komfort utan att det blir rörigt.

Det finns moderna miljöer som är vackra, tycker Lena, men själv föredrar hon äldre, oförvanskade byggnader. Det finns en hävd i det på ett annat vis. Hon älskar sitt hem och kan inte tänka sig att bo någon annanstans. Bara tanken gör henne sorgsen. Trött på hus och renoveringsprojekt?

– Inte ett smack, svarar hon. Det är lika roligt fortfarande. Alla utmaningar är spännande, vi får arbeta med det vi tycker allra bäst om. Bättre än så kan det inte vara!

Inlägget Titta in i skånegården som det tog 25 år att färdigställa dök först upp på Gods & Gårdar.

Inte ännu, men snart. På Jordberga gods i Skåne ska Otto och Catherine von Arnold lämna över stafettpinnen till äldste sonen Carl-Adam med fru Marie – ett generationsskifte som präglas av såväl traditioner som nytänkande.

En steninskription med von Nolckens vapen sattes upp vid huvudentrén när slottet byggdes om i nygotisk stil på 1830-talet.

Trots slottets storlek har familjen von Arnold lyckats skapa ett varmt och levande hem. Här den stora hallen. Innanför entrén väntar den stora hallen med sitt vackra bronserade trappräcke.

Matsalen har ett möblemang i Chippendalestil. Här sorteras nu servetter sedan linneförrådet har gåtts igenom och dokumenterats. Slottets bibliotek har nygotisk inredning, ritad av Carl Georg Brunius under Carl-Adam von Nolckens tid på 1800-talet.

Sädesmagasinet, uppfört 1805, är en av Jordbergas vackra och väl värnade byggnader. Till höger: Två generationer verkar tillsammans för att underlätta övertagandet av verksamheterna.

Inlägget Nya tider på Jordberga dök först upp på Gods & Gårdar.