Almare Stäket har ägts av samma släkt i över 200 år. Det borgar för en genuin känsla med djup historisk förankring. När jordbruket inte längre gav så stora skördar gjordes gården om till ett stiligt konferenshotell med familjär atmosfär.
Det genuina och personliga står i centrum på Almare Stäket i Kungsägen utanför Stockholm. Här bor paret Seth samt deras vuxna barn. Tillsammans driver de sin gård och konferensverksamhet i liten skala där intimitet och äkthet genomsyrar arbetet. Gästerna får ta del av ägarnas egen familjehistoria och komma nära det riktiga livet på gården.
Almare Stäkets herrgård uppfördes 1799–1804. Entrén ligger ovanligt nog i gaveln på grund av arkitekten Pfeffers idé att efterlikna antikens tempel.
– Vi såg det som den enda verksamhet där vi kunde använda fastigheten på ett positivt sätt, berättar Johan Seth. Jordbruket var ganska litet och marken inte så bördig, så det här var ett sätt för oss att använda den unika gården på ett vördnadsfullt och samtidigt effektivt sätt.
Johan, vars förfäder genom köp förvärvade gården 1799, tog själv över gården tillsammans med sin fru Irene på 1980-talet och startade då konferensverksamheten.
Ljuskronan i matsalen är från Baccarat i Paris. Från sjösalongen ser man in i sällskapsrummet, biblioteket och skrivrummet.
Almare Stäket har onekligen ett intressant och ibland våldsamt förflutet. På 1100-talet fanns här den strategiskt placerade Stäketsborgen på Stäketsholm, som ligger i anslutning till gården. Historien vittnar om mord och bränder men också om fromma munkar och drottning Filippa som fick Stäket i morgongåva av Erik av Pommern. År 1517 föll biskopen och danskvännen Gustav Trolle i onåd hos Sten Sture d y. Han fördrevs och borgen förstördes så att inga andra med fientliga avsikter skulle kunna använda den.
De målade väggpanelerna från sent 1700-tal är inspirerade av det pompejanska motivspråket. I vitrinskåpet ligger Johans morfars ordnar.
Det nuvarande Corps de Logiet byggdes på en flygelgrund av det som var rester av en kungsgård från Johan III:s tid. Hans släkting Samuel af Ugglas (1750–1812) köpte gården 1799 med syfte att ha Stäket som ett utflyktsmål. Med hjälp av arkitekten Albrecht Pfeffer byggde han om huvudbyggnaden till dagens exteriöra utseende. Resultatet blev ett fint exempel på svensk klassicism. Huset är enkelt och stramt med entrén på gaveln för ovanlighetens skull. Detta var ingen slump då de antika idealen var à la mode vid denna tidpunkt. Likheten med ett antikt tempel gör sig påmind. En annan orsak var förstås att det var praktiskt eftersom byggnaden ligger i souterrain.
Lusthuset i klassicistisk stil är som ett bedårande smycke i den prunkande trädgården. Interiört råder en ljuv gustaviansk stämning.
Hästar har kommit att bli en framträdande del av familjens verksamhet.
– Traditionen med att ha hästar på gården går vidare och vi hyr ut hästplatser, berättar Johan. Här finns 100 boxar med tillhörande ridhus och betesmarker. Under en period sysslade vi också med hästpolo vilket var otroligt givande. Det var urkul att spela och ett äventyr att träffa människor från hela världen som kom hit för sportens skull.
Nu har de dock trappat ned på detta för att kunna fokusera mer på andra delar i verksamheten. Sedan sex år tillbaka är det dottern Caroline Sjöström som, tillsammans med en partner, driver konferensdelen.
– Efter att ha utbildat mig till sommelier på Grythyttan var det som klippt och skuret för mig, säger hon. Vin är min stora passion, förutom ridning och familjen förstås. Pappa har varit en god läromästare så det var riktigt roligt att ta över.
Fönsteröverstyckena i lusthuset är målade av Louis Masreliez. Runt det dukade bordet står stolar i Hepplewhite-stil.
Även Carolines syskon är involverade i arbetet och hon medger att det är ett stort ansvar att ta hand om ett släkthem och samtidigt driva verksamhet.
– Pappa har alltid varit noggrann med att försöka bevara allt i originalskick, säger hon. Och att inte förändra för mycket av rummens utseende och möblemang. Jag vill gärna fortsätta på den banan med respekt för familjens historia.
Familjen samlad framför herrgårdens entré. Från vänster till höger: Emma, Gabriel, Helena, Alex, Johan, Caroline och Petter.
Läs mer: