På Rosersberg har ingenting förändrats sedan 1860. Än i dag kan vi njuta av den praktfulla empiren från drottning Desiderias dagar.
Sommaren 1860 lämnade änkedrottningen Desideria Rosersberg för sista gången. Hon var då nästan 83 år gammal och skulle gå bort bara några månader senare. Då var de stora festernas tid sedan länge förbi; slottet upplevde sin glansperiod som kungligt lustslott på 1820-talet.
Efter Desiderias död har ingen i kungafamiljen bott här.
– Rosersberg är unikt bland de kungliga slotten, säger Josefine. Inget boende har slitit på inredningen och allt har fått åldras med patina, säger Josefine Weilander som visar oss runt.
Absidformade alkover var populära inslag i empirens inredning. Här drottning Desiderias toalettrum.
Rosersberg, vackert beläget vid Mälaren, blev kungligt 1762 då det ställdes till unge hertig Karls förfogande (han var Gustav III:s bror). Det hade uppförts för ätten Oxenstierna på 1630- talet och hade trots flera renoveringar förblivit omodernt.
Hertig Karls sängkammare med porträtt på hustrun Hedvig Elisabet Charlotta. Textilierna är i original från 1770-talet. Ljuskronan är i alabaster.
När Karl gifte sig 1774 satte han i gång en omfattande ombyggnad, ledd av Jean Eric Rehn, som var en av den gustavianska stilens främsta företrädare. Pengabrist gjorde emellertid att arbetena drog ut på tiden ända till 1809, då hertigen kröntes till Karl XIII. Arkitekt Gustaf af Sillén fick avsluta jobbet, och var därmed den som gav slottet dagens utseende. Inredningen blev en mix av sengustavianskt och den nya franska kejserliga stilen empir, som kom att kallas Karl XIII-klassicism.
Gröna förmaket fick sin utformning i en variant av tidig empir kallad Karl XIII-klassicism. Desideria har prytt alkoven med familjeporträtt.
På bostadsvåningen finns flera exempel på denna tidiga empir, bland annat Gröna förmaket, som inreddes som paradsängkammare, och Röda salongen, där väggarna är klädda i röd, vit och grön damast. Än i dag står där stolsmakaren Ephraim Ståhls förgyllda möbelgrupp med egyptiserande kvinnofötter. Färgprakten är iögonfallande.
Röda salongen med väggbeklädnad av damast. Den förgyllda stolsgruppen av Ephraim Ståhl beställdes av Hedvig Elisabet Charlotta.
– Under empiren dras färgskalan upp, det blir mustigare färger och mer guld, säger Josefine Weilander.
Empiren slår ut i full blom på Rosersberg 1818, då Karl XIV Johan och Desideria blir det nya kungaparet. Från 1823, då drottningen lämnat Paris för gott, vistades hon och kungen här om somrarna.
Porträtt på Desideria i Karl Johans sängkammare.
Desideria satte främst sin prägel på den kvinnliga delen av slottet. Väggarna draperades i skimrande sidentyger, mest franska men även ryska. På golven lades franska mattor som i dag är en stor kulturskatt. Hennes far var en förmögen sidenhandlare i Marseille och man kan ju tänka sig att även dottern hade ett öga för sköna textilier.
Rådsförmaket och konseljsalen där de starkt röda och smaragdgröna färgerna har bleknat.
Överraskande mycket är i original, även om färgerna har bleknat.
– Från början var färgerna otroligt starka och kontrasterade mot varandra, säger Josefine Weilander.
Empir i full blom – Karl Johans sängkammare med sina två kakelugnar som garanterade ständig värme.
Karl Johan inredde sin sängkammare helt enligt empirens ideal. Väggarna är draperade i mörkgrön sidentaft och ger rummet en känsla av en fältgenerals prakttält. Sängalkoven är inramad av en praktfull triumfbåge och på vardera sidan vaktar två stolta kolonnkakelugnar.
– Det eldades friskt i dem, det sägs att kungen ville ha 24 grader ständigt. Han var en frusen sydfransos och trivdes inte i vårt klimat ens sommartid, säger Josefine Weilander.
Rosersberg var kungafamiljens sommarresidens i början av 1800-talet.
Rosersberg var Karl Johans favoritslott, tillsammans med Rosendal. Här, en dagsfärd från huvudstaden, kunde han slappna av från statsmannarollen och leva ett enklare liv – trots att en stor del av hovet följde med. Kungen gillade att spela biljard och deltog gärna i repetitioner vid teatern som var inrymd i ena flygeln.
I Hedvig Elisabet Charlottas privata sängkammare finns en lönndörr till kammarjungfrun, förtäckt som kakelugn.
Drottningen var road av dans och mode och i Gröna kabinettet hade hon ett sybord för fyra damer. Desiderias intresse för djur är också väl känt. Papegojor och andra fåglar sägs ha flugit fritt i salongerna och till husdjuren hörde även hundar, höns och gäss.
Nyklassicistiskt fabelväsen, sannolikt utfört av Adam Petter Holmberg.
Hon hade kontinentala dygnsvanor, sov dagtid och var uppe om nätterna. Hon kunde promenera i sin älskade park med hovdamerna, de fick gå före och lysa upp med lyktor för att skrämma bort fladdermöss. Ibland for hon runt i omgivningarna i vagn, något som vakna ortsbor vande sig vid.
När Karl Johan gick bort 1844 valde Desideria Rosersberg som änkesäte. Hon fortsatte att bo här om somrarna under resten av sitt liv. Det mesta av inredningen behölls som den var men hon tillförde en del nya detaljer.
En hertigkrona kröner proträttet av Desiderias barnbarn prinsessan Eugénie i alkoven.
– Hon gjorde slottet mer hemtrevligt, bland annat genom att sätta upp små porträtt av familjemedlemmar i de olika rummen. Hon hängde även upp ett porträtt av sin förre fästman Napoleon, säger Josefine Weilander som visar oss runt, säger Josefine Weilander.
Du är kanske även intresserad av det här?