Med en lång historia bakåt i tiden lever familjen Montgomery-Cederhielm på Segersjö i högsta grad i nuet. Följ med Tina Klingspor till den vackra gården!
Läs också: Mälarpärlan Målhammar
Det är tidig morgon och en krispig sol lyser upp Segersjös fasad. Ann Montgomery-Cederhielm öppnar porten med ett glatt leende, iklädd rödrutigt förkläde och med den engelska springer spanieln Signe vid sina fötter.
Ann och Robert tillsammans med den engelska springer spanieln Signe.
Från köket kommer en inbjudande doft av nybakat. Jag vet sedan tidigare att Ann är värdinnan som vet hur man får sina gäster att känna sig varmt välkomna, men den här gången är jag inte här bara för att umgås, utan för att tillsammans med fotograf Klas Sjöberg göra ett reportage.
På Segersjö finns två bibliotek som tillsammans omfattar över 12 000 band, varav en del är unika.
Nyfiket insuper jag den unika atmosfären som jag tidigare endast sett i kvällsljus. Rum i fil med högt i tak, statyer, byster och familjeporträtt, ljuskronor, varma färger och ljusa träpaneler. Vackra rum med väggmålningar från 1700-talet och överallt böcker och samlarobjekt.
På väggarna i matsalen hänger släktporträtt, bland annat på Segersjös tidigare fideikommissarier.
Robert Montgomery-Cederhielm älskar att samla på intressanta föremål, vilket säkert även tidigare generationer gjort. Historien om Segersjö går långt tillbaka i tiden. Godset ägdes under 1200-talet av kronan och skänktes 1278 av konung Valdemar Birgersson till Strängnäs biskopsstol. Efter flera vändor från och åter till kronan hamnade ägandet 1768 hos kommerserådet friherre Josias Carl Cederhielm. Eftersom han inte fick några manliga arvingar gjorde han 1792 godset till fideikommiss till förmån för sin dotterson, överste Josias Montgomery. Ett villkor var att den äldste sonen förutom namnet Montgomery skulle heta Cederhielm.
Den blå salongens väggar har helt intakta freskmålningar från tiden då huset byggdes. Till höger en gustaviansk möbelgrupp med en badkarssoffa.
Sedan dess har nio generationer Montgomery-Cederhielm levt och verkat på Segersjö. Över nybryggt morgonkaffe med hembakad kaka berättar Robert fängslande historier, bland annat om den vackert snidade kistan i förmaket. I den lär krigaren Robert Montgomery, herre på Segersjö på 1700-talet, ha smugglat sin blivande hustru Anna Sibylla von Strahlbourg ut ur Tyskland och bort från sin dåvarande man. Samme Robert blev 1789 dömd till döden, misstänkt för inblandning i Anjalaförbundets komplotter mot Gustav III, men lyckades i stället bli utvisad till svenska S:t Barthélemy i Västindien. Han fick genom tre olika giftermål 15 barn och ryktet säger att han även har ättlingar på S:t Barthélemy.
Bysten av Niclas Byström föreställer den spanska sångfågeln Mathilda Montgomery-Cederhielm.
Robert berättar också om den spanska grevinnan Mathilda Montgomery-Cederhielm, född Orozco. Hon roade och charmerade i svenska salonger på 1800-talet. Tegnér tillägnade henne en vacker och personlig dikt, och som tonsättare, harp- och pianospelande sångerska samt skådespelerska nämns hon som näktergalen från Arnos dal. Mathilda växte upp i Italien och det var där hon träffade Josias Montgomery-Cederhielm och hans gode vän Ridderstolpe. Båda herrarna blev förtjusta, även om det skulle dröja ett antal år innan Josias skrev till henne för att fria. Hon tackade ja, men enligt sägnen blev hon förvånad när hon kom till Segersjö, då hon trott sig ha tackat ja till mannen som hette Ridderstolpe. Hon fann sig dock i sitt misstag och paret fick ett lyckligt äktenskap.
Fönster och inredning till den nybyggda kyrkan kommer från äldre kyrkor.
Klas och jag måste lite motvilligt lämna bordet och historierna för fortsatt fotografering. Det råder ingen brist på motiv: värdparet har skapat en unik och något osvensk atmosfär, där tradition och historia kryddats med en känsla av nyfiken och lekfull livsglädje. En atmosfär där många generationers prägel fått stanna kvar. Vid lunchen får vi höra om ett av de senaste projekten, en nybyggd kyrka i parken.
– Det är inte många som bygger kyrkor i dag, men desto fler rivs ner. Så det har inte varit svårt att hitta gammalt byggmaterial och inredning, säger Robert.
Mellan herrgårdens södersida och Kvismare kanal ligger en anlagd sjö med många sjöfåglar.
Ännu en gång måste vi resa oss från bordet, nu för att hinna fånga ljuset när det är som bäst. Dagen är underbart vacker och solen glittrar i den anlagda sjön mellan huset och Kvismare kanal.
Huvudbyggnaden utsmyckades i italiensk stil vid en ombyggnad 1876.
Ann hämtar en stilig häst som ska få vara med på bild. Hästar och ridsport har alltid legat henne varmt om hjärtat. När paret flyttade till Segersjö fick de idén att bygga en fälttävlansbana i parken. Första tävlingen arrangerades 2000, fem år senare arrangerades Europamästerskap.
Gräsmattan är mjukt kullig och tävlingshindren liknar utsmyckningar som smälter in i miljön. Ett hinder ligger i vattnet och går genom ett båthus. Ett annat går rakt över trädklykan på en stor ask. Den årliga fälttävlan har fått ett gott internationellt anseende och lockar till sig långväga deltagare och åskådare.
Robert samlar på veteranbilar. Här är hans eleganta Rolls-Royce Cloud från 1952.
Dagen avslutas med en kort åktur till kyrkan i en av Roberts veteranbilar, en Rolls-Royce Silver Cloud av årsmodell 1952. Kyrkan är ännu inte invigd men känns ändå förvånansvärt ålderdomlig, tack vare att den inretts med återvunnet material. Kyrkbänkarna kommer från Öja kyrka strax intill Stora Sundby, ett slott som grevinnan Mathildas dotterdotter så småningom ärvde.
Ett av de trivsamma gästrummen som är inrett med möbler i nyklassicistisk stil.
Trots ett stort familjeliv med barn och hästar har Ann och Robert lyckats driva igenom mycket på Segersjö. Allt går om man har rätt inställning, tänker jag och känner mig minst sagt imponerad.
Inlägget Segersjö – släktgods med stolta anor dök först upp på Gods & Gårdar.