Med anor från 1200-talet har uppländska Nortuna gård en historia av urfrälse och präster. Men här ryms även gårdstomtar, runstenar och minnen från det gamla bondesamhället, vilket gör julfirandet till en fantastisk midvinterfest.
Snön ligger vit över tallskogar och åkrar i den gamla kulturbygden runt Nortuna, ett par mil norr om Uppsala. Julen är i antågande, och lutad intill tiondeboden står en nyhuggen gran. Snart ska den kläs traditionsenligt, med sidenband och halmdekorationer och med halmbocken Tanngrisnir placerad intill. Den har fått namn efter en av asaguden Tors två bockar.
Inför julen har det fejats och ordnats. Skafferierna är fyllda, och utomhus är granar placerade i gjutjärnsurnor kring mangården. På stora grinden hänger granruskor, och på entrétrappan står en lykta tänd dygnet runt för att välkomna nära och kära.
– När allt är planerat och förberett sprider sig en lugn stämning på julafton, säger Johan Alexander, som bor på gården med sin familj.
Som bordsdekoration används stora kottar, insamlade under resor i Provence och Korsika och på kullarna kring Rom. Färgskalan går i grönt, grått, silver och lite vitt. De grå tenntallrikarna från släkten Grills Ökna matchar väl, fyllda med hemgjort julgodis.
Maten är hemlagad, gärna med riktigt gamla anor. I stället för skinka finns lutfisk, andra klassiker är grönkål, äpplen från egna apellunden, inlagd sill, kokta rovor, vildsvin och köttbullar gjorda på älgfärs. Här finns pepparkakor och klenäter, struvor, mandelformar och inte minst det stora julbrödet, ett brytbröd i sinnrika former där mittdelen enligt gammal bondesed sparas och torkas för att till våren smulas ut över trädgårdslanden i hopp om en bra växtsäsong.
När det är dags för julklappar lyser den rödklädda tomten med sin frånvaro. I tomteväg är det gårdvaren som hedras, den sägenomspunna hustomten som på julaftons kväll får en rejäl tallrik risgrynsgröt som tack för sitt arbete under året.
– Gåvorna kommer i stället med de brusiga bockarna, förklarar Johan Alexander med ett leende på läpparna. Många gånger är de inte helt rumsrena i sin vokabulär.
– Till gröten vid brasan läser vi sedan stämningsskapande berättelser. Det blir Rydbergs Tomten förstås men också spökhistorier från Island, Norge och Finland. Inte minst är de isländska jólasveinarna riktigt skrämmande! Att hålla fast vid de äldsta jultraditionerna är viktigt på Nortuna.
I tiondebodens källare är det dukat för glöggbjudning. Här är jordgolvet ersatt av ett kalkstensgolv, fint anpassat till grunden av gråsten och tunnvalven i tegel. Dörrhandtaget i järnsmide från tidig medeltid förstärker känslan av att flyttas tillbaka i tiden. I bodens ovanvåningar har det öppnats ett ostindiskt museum som skildrar skedet då ostindiefararna seglade mot Kina under perioden 1731–1813. I byk- och bagarstugan just intill Vendelån finns ett sommarkafé.
– I arkivalier finns mycket information om präster som fängslades, söp eller slogs, liksom om en herr Bröms som bodde här under slutet av 1600-talet och som satt med i Karl XI:s sista häxerikommission, säger Johan Alexander.
Men här har även funnits präster med ambitioner, med hustrur som mycket väl visste hur ett omfattande lantbrukshushåll skulle drivas. Prästen hade även rätt till tionde, alltså råvaror som utgjorde en tiondel av sockenböndernas jordbruksproduktion.
Men nu, efter 700 år i kyrkans händer, har Nortuna återgått i privat ägo. Sedan 2008 är cirkeln sluten, i så motto att familjen stammar från Upplandslagmannen Birger Persson, som troligen är den som en gång donerade sin gård till prästgård. I dag pågår ett omfattande restaurerings- och uppbyggnadsarbete på gården.
– Potentialen var uppenbar, säger Johan Alexander, och i mångt och mycket har byggnader och trädgård kunnat återställas till äldre tiders estetik och ideal. Dessutom finns förstås spöken på Nortuna, som den elake prästen Herr Bengt, eller Benedictus in Thenstada, som på grund av missdåd avsattes och hämtades av domprosten 1593. Nu kommer han understundom tillbaka, och närvaron känns påtaglig i biblioteket och nedre hallen där besökarna plötsligt kan få en känsla av att vara iakttagna.
Bebyggt sedan 1200-talet
HÄR BOR: Johan Alexander Lindman med familj.
YRKE: Johan Alexander är jurist och har ett brinnande intresse för historia.
HUSET: Mangårdsbyggnaden har funnits på platsen sedan andra hälften av 1200-talet
men befanns kring 1760 vara i så dåligt skick att en ny uppfördes, nu i rokoko. 1976 brann
huset ned, men återuppbyggdes i sin rokokoskepnad. Sedan 1290-talet har 39
dokumenterade familjer bott på Nortuna.
VERKSAMHET: Bed & breakfast året om. Kafé Sparrman och ett ostindiskt museum,
öppet maj–september. www.nortunagard.com.
LÄS OCKSÅ:
Inlägget Dags för midvinterfest på Nortuna gård dök först upp på Gods & Gårdar.